Blog Image

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Den nödvändiga slakten…

Självförsörjning Posted on Mon, July 18, 2016 11:52:20

Detta inlägg handlar
om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt
(alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten
av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och
gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren
som ställer till med problem för de andra.

Och ni som
tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag
lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta
blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina
djur…

Innan vi
flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt.
Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är
nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt
som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som
för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.

Och låter vi djuren
få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av
hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande)
innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när
de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna
som de i sin tur jagar och våldtar.

Det är många
som blir förvånade när jag berättar om det här.

Nä, kan en tupp verkligen våldta
en höna?
”.

Och ja: det kan han!

En andrik kan också våldta en andhona!

Han är både
större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag
i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort.
Skrikande!

Det är
faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när
exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han
snällt dansar runt henne.

Och trots att
slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni
i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är
kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa
dem hitta föda.

Men att slakt
provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva
hur jag tänker och till denna gamla bild på instagram var bildtexten ”Drakfötter!
Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar.
Känns bra att ta tillvara hela djuret!

Som svar fick
jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och
slakta ägarna
”.

Jaha tänkte
jag…

Befria de frigående djuren?

Och vadå, släppa
ut dem i naturen…?

Där de
sannolikt skulle dö ganska snabbt?

Och det är
okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?

Jag vet att
frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att
vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som
typ slaveri.

Och
förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg.
Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården
att kännas som en helhet:

Istället för
att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.

De frigående
ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda
gifter.

Och kaninerna
och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.

Samtidigt ger djuren
oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med
att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.

Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi
ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!

Så när jag nu
i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har
jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:

Är det värre
att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet
och bli småskalig och självförsörjande?

Är det värre
att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de
djur vi ska äta?

Är det värre
att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?

Eller mordhotar
ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?

…bara lite
funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att
förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…

***********************************

Följ vårt liv
på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.

Se dessutom hemsidan
www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.

***********************************



3,6 miljoner färre sniglar?

Odlingarna Posted on Sun, August 30, 2015 12:38:11

De som
brukar följa min blogg har kanske märkt att det har varit torka här ganska
länge nu. Jag har helt enkelt inte verken hunnit eller orkat med bloggen senaste
tiden. Årets invasion av spanska skogssnigeln (mördarsnigeln) höll nämligen på
att knäcka mig någon gång mitt i sommarn. Jag jagade sniglar så mycket jag
kunde och tänkte på sniglar nästan dygnet runt. Jag såg sniglarnas ränder på
näthinnan när jag stängde ögonen, ja jag drömde till och med om sniglar…

Och
sniglarna har verkligen tagit för sig! De har ätit upp 100 % av kålen, 95 % av
bönorna, 75 % av betorna, 50 % av solrosorna. Dessutom har de gett sig kraftigt
på potatisen (båda blasten och knölarna) – men exakt hur mycket som har gått
förlorad vet jag inte förrän jag skördar klart senare på hösten (här
en hink med runt 400 mördarsniglar):

Jag
har jagat sniglarna varje dag under snart 3 månaders tid (med enstaka
undantag). Och ett tag höll jag på att kasta in handduken. Då tog jag några dagars
paus. Och när jag blev arg istället för uppgiven bestämde jag mig för att
fokusera på hur mycket bättre det kan bli nästa år om jag tar upp kampen
istället för att ge upp.

Jag
läste på om mördarsniglarna och lärde mig bland annat:

* de är
nattaktiva

* de
lever i ungefär ett år

* var och
en kan lägga upp till 400 ägg

* de
övervintrar som levande individer (inte ägg)

* de kan
gräva ner sig upp till 20 cm under marken (det är så de övervintrar)

För
mig har det fungerat bäst att jaga dem tidigt på morgonen. Mitt i sommarn var
det klockan 4:00 – men nu (augusti/ september) är det närmare runt klockan 6:00
(skönt med sovmorgon ;-). Efter regnet är också oftast ett bra tillfälle.

I
början samlade jag in alla och gav dem till hönsen, ankorna eller grisarna (som
ÄLSKAR dem – klicka här och se klippet på grisarna som käkar mördarsniglar):

Men
för att spara in tid har jag börjat klippa dem i tu. Jag vet att det finns båda
gifter, järnfosfat och biologiska bekämpningsmedel, men så långt vill jag
fortfarande inte gå i kampen mot sniglarna.

Min
övertygelse är att gifter inte hör hemma på vår jord överhuvudtaget – och de
andra sakerna vågar jag inte använda mig av, då de drabbar alla sniglar – inte
bara mördarsniglarna. Och om vi börjar utrota alla svenska snigelarter är jag
övertygad om att vi kommer drabba väldigt mycket mera än bara sniglarna. För
vad händer då med de djuren som lever av eller med de inhemska arterna? Hur
drabbar det djur som igelkotten eller jordlöparen om antalet vanliga svenska
sniglar går ner?

Och
även om jag sannolikt aldrig slipper mördarsniglarna är jag säker på att mitt
jobb nu i sommar har gjort skillnad. Faktiskt vill jag påstå att jag med mitt
jagande har sluppit runt 3,6 miljoner nya mördarsniglar.

Uträkningen
(som till och med är lågt satt) ser ut såhär:

300
sniglar om dagen i 60 dagar som var och en kan få 200 avkommor =

300 x
60 x 200 = 3 600 000

Här är
en liten förklaring till siffrorna: 300 sniglar är ett ungefärligt snitt på hur
många jag har tagit om dagen. Trots att jag har jagat sniglarna i nästan 3
månader räknar jag bara in tiden som 60 dagar så jag inte tar med de (enstaka)
lediga dagarna. Och även om varje snigel kan lägga upp till 400 ägg under sin
livstid räknar jag bara på att jag slipper 200 (alltså hälften) av den fångade
snigelns avkommer, då jag anser att jag i snitt klipper sniglarna ungefär mitt
i deras livscykel (och
därmed ungefärligen mitt i deras äggläggande period i livet).


trots odlingsåret har varit en enorm utmaning delvist på grund av
snigelinvasionen och jag därför inte har hunnit med så mycket annat än
att jaga dem, måste jag ändå klappa mig själv på axeln för att förhoppningsvis slippa ytterligare 3,6 miljoner
flera sniglar i min köksträdgård!



Fallfrukt till grisarna

Grisarna Posted on Sun, April 05, 2015 17:45:18

När
jag i höstas inte hann plocka alla äpplena från trädgårdens äppelträd och en
del därför föll till jorden (se inlägget: Underbara äpplen), såg jag till att
frysa in flera påsar att ha till djuren (grisarna, hönsen och ankorna) under
vintern och våren.

Särskild
grisarna är extra försjusta i dem och jag ger dem äpplena som nyttig godis som
tack för hjälpen med all jobb de gör på åkern, där jag ska odla. Grisarna ser nämligen
till att inte bara plöja åt mig genom att böka upp åkern, de äter dessutom
rotogräset OCH grundgödslar samtidigt – vilka underbara djur (här en bild från januari)!

Och
vilket fantastiskt sätt att ta vara på fallfrukten!



Riktiga påskkycklingar

Hönsen Posted on Thu, April 02, 2015 17:08:49

De som
följer mig på Facebook eller Instagram vet om att vi fick kycklingar förra
veckan.

En av
unghörnorna som kläcktes fram förra året – Maräng, började visa tecken på att
bli sur redan i februari. Hon burrade upp sig, ville inte låta tuppen para sig
och verkade mer än vanligt intresserad av äggen i redena. Och i början på mars,
när hon bara var 9 månader gammal la hon sig att ruva på 11 ägg.

Och
efter 3 veckor såg jag tisdag kväll (24 mars) den första kycklingen under
Maräng.

Nästa dag
kläcktes 9 ägg till. Det blev därmed 10 kycklingar på 11 ägg – väldigt duktigt
av unghönan!

Men
när jag skulle kolla till kycklingarna på morgonen 27 mars hittade jag 3 döda
kycklingar. En mardröm för envar djurägare.

2 låg
utanför hönan, medan en fortfarande låg under henne och var varm. Den hade
därför inte fryst ihjäl – men varför hade de dött då?

På de
döda kycklingarna såg jag några små kryp, men såg inget annat fel på dem. Det
tyder därför på att de hade drabbats av ohyra som druckit upp deras pyttelilla
mängd blod.

Hönan
och kycklingarna evakuerades därför och fick flytta in i det svalaste rummet i
bostadshuset att ta igen sig. Och sedan stod det på storstädning av hönshuset i
flera dagar.

Hönan
och de 7 kycklingarna har flyttat ut i hönshuset igen och alla mår bra.
Kycklingarna som är kvar är jättegulliga! Det finns 3 gula, en mörkgul med svarta
fläckar, 1 grå och 2 bruna (och helt omöjliga att fota samtidigt allihop!):

Efter
de 3 döda kycklingarna har jag dock ett extra öga på hönsen framöver!

Men
det är helt underbart att ha egna riktiga påskkycklingar i år!!!

Glad påsk allihop!



Egentillverkat björksirap

Självförsörjning Posted on Sun, March 22, 2015 14:40:26

I år
fick jag äntligen till det! Den hemkokade björksirapen, som jag drömde om förra
året också, men som av olika anledningar inte blev av.

Jag
klippte av en tunn gren redan sista februari och såg att det rann sav ganska
sakta. Jag klippte därför av flera grenar av fingertjocklek och satte på
flaskor:

Jag
tar enbart saven från de av björkarna som jag ändå ska ta bort sedan (de som
växter för nära husen). Det tär nämligen mycket på trädet att tappas, så om du
vill tappa från ett träd du vill behålla, ska du inte klippa av för många
grenar och inte tappa från trädet varje år.

När
jag inte hade fler flaskor kvar tog jag syltglasen till hjälp. Och nu i mitten
på mars har det verkligen börjat sava på ordentligt:

Ett
syltglas fylls på över natten och måste tömmas över i den vedeldade kokgrytan.
När jag hade runt 20 liter sav kokade jag sirap av den. För att få till en bra
sirap måste man koka bort runt 99 % av vätskan. Av 20 liter sav blev det alltså
ungefär 2 dl sirap.

Det
tog mig ungefär 8 timmar att koka in de 20 literna till sirap – så det var
väldigt mycket jobb för väldigt lite sirap!

Björksirapen
(som smakar ganska kryddigt) kommer vi främst använda på pannkakorna.

Björksirapen
ligger nu också som ett recept på hemsidan.

Enligt
Wikipedia var det väldigt vanligt att tappa sav på 1700 och 1800-talet, där den
var ett viktigt vitamintillskott – inte bara för människor utan också för
boskapen. Björksaven har varit viktig i den svenska folkmedicinen och forskare
har till och med påvisat att den kan motverka cancer (läs mera på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rksav).

Visst
är naturen underbar!



Skafferi inventering

Självförsörjning Posted on Mon, February 23, 2015 10:32:36

Det
luktar redan vår här i södra Halland och med de första sådderna i jorden (se
inlägget: Dags att förgro) har jag öppnat dörren på glänt till nästa odlingssäsong.

Därför
känns det också som om det är dags att göra en liten inventering över statusen
i skafferiet såhär långt. Odlade vi tillräckligt av de olika grönsakerna och
fram för allt hur gick det med förvaringen av dem?

Och
här i slutet av februari kan jag konstatera att vi fortfarande har en hel del kvar.
Gödselrännorna i gamla svinstallet, som jag gjorde om till en ”jordkällare” (se
inlägget: Vinterförvaring av rotfrukterna), har hela vintern hållit en perfekt
temperatur på runt 4 grader. Det betyder också att vi fortfarande har en del
underbar egenodlad potatis kvar – runt 50 kg skulle jag gissa på.

De
andra rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskocka)
finns det också en del av, dock inte rödbetorna, som jag tydligen sålde fler av
en jag borde ha gjort… Det gäller att spara till sitt eget hushåll, när man
dessutom säljer av skörden…

Dessutom
har jag kvar lite förvällda purpurbönor i frysen, men inte alls tillräckligt –
så det ska bli fler nästa år!

Tyvärr
hade vi inte alls tillräckligt med tomater och gurka, då dessa åts upp direkt
när de var mogna. Också paprika var det knapert med – så det ska det odlas
mycket mer i år.

Fina,
fina mjölmajsen Painted Mountain, som tog slut efter bara 1 månads bakande, ska
jag absolut plantera mera av i år.

Men
som en liten bonus kan jag redan nu börja skörda av de underbara ramslökarna
jag bytte till mig via Facebook.

När
jag i höstas visade upp bilder på min underbara mjölmajs (se inlägget: Världens
finaste mjölmajs
) var det flera som ville byta till sig utsäde. Därför
övervintrar alltså nu en del ramslök i pumprummet, medan jag försökar bestämma
mig för var jag vill plantera ut dem…

Det
blev därför egen ramslök på de hembakade, glutenfria pizzorna i går:

Allt
som allt lever vi fortfarande på de egna rotfrukterna, men jag har alltså
planer på att det ska bli mycket mera av de goda grejerna nästa vinter!



Dags att förgro

Odlingarna Posted on Mon, February 16, 2015 09:09:08

Från jag
var i radion för snart 2 veckor sedan (se inlägget: Radio P4 Halland) har jag så
smått börjat förkultivera vissa växter. Och att förgro är precis vad min första
kurs om 3 veckors tid ska handla om! En del av de växter vi tar för givet att
äta här i Norden, behöver en väldigt lång säsong på sig innan vi kan skörda
dem. Så det är faktiskt dags redan nu!

När
jag tar fram fröna fylls jag av förväntan och entusiasm över vad som kanske
kommer. De små växterna som förhoppningsvis kommer att förse oss med underbara
grönsaker – igen! Och så kul det är när det väl börjar växa – visst är naturen
underbar!

Här
ser ni aubergin av sorten ”Diamond” på gång:

Förgångna
veckan hade vi till och med så varmt i solen fram för bostadshuset att jag i en
upprymd känsla av vår petade ner både spenat och sallad i två av drivbänkarna.
Här stod det tomater förra året, och då jag inte hade hunnit gräva bort jorden
var den kvar. På drivbänken la jag glasrutor:

Det
har dock varit ganska kallt och blåsigt sedan dess, så om och när vi kan skörda
någonting i dessa kallbänkar är ganska ovisst…

Men
visst är det kul att få börja säsongen redan i februari!

Imorgon
bär det av till radion igen där jag kommer att prata mer om förkultivering.
Lyssna gärna med på Carlsson & Co i radio P4 Halland mellan klockan 11 och
12. Vi hörs!



Radio P4 Halland

Livet på Nygård Posted on Sun, February 08, 2015 11:42:33

Mycket
har hänt sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg (Kurser om självhushåll). Dels
har jag haft en del förkylningar varför jag mer eller mindre har levt på varm
fläderblomsaft (egen såklart – se receptet på hemsidan). Dessutom har jag
jobbat en del med att få bort trädet som la sig på bostadshuset i stormen Egon:

Jag är fortfarande inte helt klar med trädet, men som
tur var har jag fått mycket hjälp av vår underbara granne och hans pappa!

Men
efter jag hade lagt upp kurserna på hemsidan och Facebook visade sig många vara
intresserade.

Bland
annat ringde Anna Carlsson från radio P4, Halland och frågade om jag ville vara
med i hennes program Carlsson & co. Både för att prata om vår resa från en
lägenhet i en storstad till gården och självhushållet, men också för att höra
vad man kan göra odlingsmässigt just nu.

Och 3
februari var det dags:

Dock
var Anna hemma med ett sjukt barn, så jag fick prata med Marika Rennerfelt
istället. Resultatet går att lyssna på via internet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2163
Här ska ni välja programmet från 3 februari och jag är med i timmen i mitten – från
ungefär minut 1:05:00 till 1:51:00.

Och
jag kanske ska vara med igen – det vore kul!

Ett
litet tips till er som läser bloggen, är att dessutom följa mig på Facebook
eller Instagram (sök på Genevad Nygård). Här lägger jag ut dagliga bilder från
livet på gården.



Next »