Detta inlägg handlar
om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt
(alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten
av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och
gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren
som ställer till med problem för de andra.

Och ni som
tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag
lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta
blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina
djur…

Innan vi
flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt.
Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är
nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt
som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som
för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.

Och låter vi djuren
få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av
hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande)
innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när
de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna
som de i sin tur jagar och våldtar.

Det är många
som blir förvånade när jag berättar om det här.

Nä, kan en tupp verkligen våldta
en höna?
”.

Och ja: det kan han!

En andrik kan också våldta en andhona!

Han är både
större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag
i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort.
Skrikande!

Det är
faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när
exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han
snällt dansar runt henne.

Och trots att
slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni
i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är
kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa
dem hitta föda.

Men att slakt
provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva
hur jag tänker och till denna gamla bild på instagram var bildtexten ”Drakfötter!
Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar.
Känns bra att ta tillvara hela djuret!

Som svar fick
jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och
slakta ägarna
”.

Jaha tänkte
jag…

Befria de frigående djuren?

Och vadå, släppa
ut dem i naturen…?

Där de
sannolikt skulle dö ganska snabbt?

Och det är
okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?

Jag vet att
frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att
vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som
typ slaveri.

Och
förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg.
Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården
att kännas som en helhet:

Istället för
att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.

De frigående
ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda
gifter.

Och kaninerna
och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.

Samtidigt ger djuren
oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med
att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.

Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi
ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!

Så när jag nu
i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har
jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:

Är det värre
att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet
och bli småskalig och självförsörjande?

Är det värre
att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de
djur vi ska äta?

Är det värre
att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?

Eller mordhotar
ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?

…bara lite
funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att
förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…

***********************************

Följ vårt liv
på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.

Se dessutom hemsidan
www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.

***********************************