Genevad Nygårds blogg

Ett
nytt vapen har tagits i bruk i försöket på att övermanna ogräset – min nyligen
anskaffade lie:

Under
min trädgårdsmästarutbildning på Gunnebo Slott i Mölndal lärde vi oss att slå
med lie av den väldigt skickliga Lie Mats (se www.liemats.se). Under lieslåtterkursen
upptäckte jag att ett österrikiskt orv passade mig bäst, då man med detta slår
med båda armarna raka. På så sätt undvikar jag att få nackspärr av att slå med
lie.

Bladet
är ett så kallat knackeblad – vilket betyder att man med jämna mellanrum själv
knackar bladet vasst igen med en hammare mot ett städ (allting är köpt av Lie
Mats):

Med
lien arbetade jag mig snabbt igenom en stor del av ogräshavet och hoppas nu att
ha tagit kål på åtminstone en del av det! Vänster sidan av bilden nedan är där jag inte har slagit än medan höger är slått:

En lie
kan med andra ord verkligen rekommenderas till den lilla lantbrukaren och jag
skickade många positiva tankar till anordnarna av min utbildning på Gunnebo
Slott för att de såg till att jag lärde mig att slå med lie!!!

Det
växer så det knakar just nu. Potatisarna börjar ha blomställningar så jag
hoppas att det finns att för skolbarnen nästa vecka!

I
drivbänkarna håller bönorna och betorna på att spränga lådorna, så jag har
börjat plantera ut dem på åkern så vi kan få ned tomaterna och gurkorna i
lådorna.

På
åkern har vi fortfarande MYCKET ogräs, så det rensas varje dag. Dock försöker
jag att se det positiva i havet av ogräs: en del av det kan ätas upp! Bland oceanen
av hampdån (som jag inte har någon omedelbar användning för) finns nämligen en
liten andel svinmålla (Chenopodium album) som
faktiskt har ätits av människor och djur sedan urminnes tider.

Svinmållan är ganska mild och kan användas där
du vanligtvis använder spenat. Denna vecka har vi ätit den som vanlig sallat
vid 2 tillfällen (och 3 åriga dottern ÄLSKER den) och smörstekt med vitlök som
tillbehör till omelett (detta var maken VÄLDIGT försjust i). Receptet på
smörstekt svinmålla med vitlök finns här (nedan en bild på mållan som sallat).

Det
ända ”aber” jag ser med svinmållan är att den är ganska duktig på att skapa
avkommor. Den får med andra ord stora fröställningar och jag har läst mig till
att fröna kan hålla i jorden i upp till 20 år!!! Dock kan fröna också ätas av
båda människor och djur, men jag ska försöka skörda så mycket jag kan av mållan
innan den frösätter sig. Men inget ont som inte har nått gott med sig!

Igår
stämde jag och några meddisputerade trädgårdsmästare från Gunnebo Slott träff på Malmö
Garden Show och kollade in före detta klasskompisen Marias bidrag till
tävlingen:

Hon
hade gjort en superfin grekiskt inspirerad trädgård och det var skönt att ta en
ledig dag från odlingarna och låta sig inspireras både av de fina trädgårdarna
och också allt fint som såldes intill tävlingsområdet.

Bland
annat pratade vi med ett par plantskolor som drar upp lite udda, men väldigt fina
träd och kompisen Cecilia och jag hade turen att faktiskt FÅ några frön av
trädet japansk mispel (Eriobotrya japonica) av en snäll gubbe.

Trädet
får en fin plommonlik ätbar frukt, så om några år kommer det kanske finnas
recept på mispelpaj och -sylt på hemsidan. Men jag får se till att plantera
fröna fort, för barnen tycker de ser ut som chokladgodis så de kanske hinner
äta upp dem annars…

När vi
skulle hem passerade vi många fina stora platanträd (Platanus) som är så
typiska i Malmö, så vi såg till att plocka med oss frön som låg runt tråden.

Visst
vore det kul att kunna svalka sig i platanträdens skugga på sydländsk vis om
några år!

Det
var med andra ord en fin dag i sällskap med underbara människor och som
dessutom kanske resulterar i nya arter här på Genevad Nygård.

…har
jag oftast haft svårt med, då jag är typen som vill det hela på halva tiden
och dessutom går igång på att hitta på nya projekt och se dem fullföljas… Men det
blir ju inte alltid som man har tänkt sig – inte heller när man är bonde…

Jag
hade ju hoppats att kunna stå på Bondens egen Marknad i Halmstad redan nu i maj
och sälja bland annat potatis, men har fått skippa den tanken bland annat på grund
av en svampsjukdom (Fusarium) som fanns i det utsäde jag köpte hem.

Denna
svampsjukdom var på den tidiga potatissorten jag hade köpt och utöver att det
finns risk för att sjukdomen smittar jorden, blir skörden mindre och det går inte
att lagra potatisarna eller använda dem till utsäde nästa år. De skickas därför
tillbaka till leverandören och då jag inte hinner sätta nya fick jag tillbaka
pengarna. Bondens egen Marknad får alltså vänta till hösten för min del.

Jag
hade dessutom tänkt mig att hinna göra iordning gårdsbutikens lokal i gamla
grisstallet under våren (här en bild på hur lokalen såg ut när vi tog över
gården):

Men
när vi drunknade i ogräs på åkern var jag tvungen att prioritera att rensa där
istället (stor tack till svärmor som hjälpte rensa lite idag!) – se eventuellt inlägget: Åkern börjar bli grön! Och visst har
min pappa kommit långt i den blivande gårdsbutiken, men i dagsläget verkar det
mer troligt att ”butiken” till en början kommer att bestå av bord under tak
någonstans på gården.

För
att summera upp kommer jag alltså stå på Bondens egen Marknad varannan lördag 5
gånger fr o m 9 augusti och gårds”butiken” öppnar någon gång under juli. Men
håll utkik på hemsidan för mer info lite längre fram!

Den
senaste veckan har vi varit fullt upptagna av de 12 (!) nya kycklingarna (se
eventuellt inlägget: Första kullen med kycklingar!) och att rensa ogräs på
åkern. Kycklingen i behån överlevde och mår toppen som resten av sina syskon. Här
en bild på den när den hade kommit ut ur ägget och innan den förenades med sina
syskon och sin mamma:

Men det
är inte bara på åkern att den varma våren har satt sin prägel. Den ses i hela
trädgården, där det har blommat och fortfarande gör det för fullt. Körsbärs-
och äppelträden är nu avblommade och man börjar se den blivande frukten = mums
(här äpple):

I år
har jag dessutom upptäckt en fin kaprifol samt en underbar buskros med MASSOR av väldigt väldoftande vita
rosor som jag inte såg spåren av när vi
flyttade in förra året:

Visst
är det underbart att jag fortfarande upptäcker nya saker på vår gård!

De
många syrer har tillika blommat för fullt och är nu nästan avblommade. Jag hann
dock plocka en stor skål av blommorna som jag gjorde ett smakrikt blommigt
socker av:

Sockret
är jättegott på frukostgröten, i teet eller i (neutrala) kakor och receptet
finns här.

Jag
måste absolut testa att göra socker av de väldoftande talrika rosorna också (dock INTE kaprifolen då den är giftig!!!). Målet
är att spara några burkar – för tänk engång vad lyxigt det skulle vara att mitt
i kalla vintern plocka fram ett blommigt socker som smakar vår och sommar!

Igår
kväll hördes små pip från under hönan som har legat på ägg de senaste 3
veckorna. Och i morse såg jag 5 små kycklingar sticka fram sina huvuden under
henne (fast på bilden nedan ser man bara 2):

Dock
så jag skatorna hoppa in igenom hålet i den fina gallerdörren jag gjorde i veckan
(se inlägget: Gallerdörr till hönsens hus) – varför jag hängde upp en tygbit
för att försvåra skatornas inkräktan. Saken är nämligen den att skatorna kan ta
både ägg och nykläckta kycklingar.

Men
för att säkra de nya kycklingarna ytterligare byggde jag (efter ett mycket bra
samtal med genbanksansvarig för Hedemorahönsen) en bur till hönan och
kycklingarna som de kan gå i närmsta dagarna.

Men när
hönan resta sig från redet såg jag att ett ägg (av 13) inte hade kläckts
och att ett hade hålslag men att kycklingen inte hade tagit sig ut än.

Jag
föste in hönan och de 11 kycklingarna i buren.

Ägget
som inte har hålslag lyste jag och såg att det inte hade utvecklat särskild
mycket, så det slängdes. Men från ägget med hålslag pipar det ganska mycket, så nu går jag
runt med ett ägg i behån och hoppas att kycklingen orkar ta sig ut inom närmsta
dygnet.

Detta medan maken tycker frun är ganska tokig som har pipande bröst…

Idag
var det dags för skolbarnen från den lokala skolan att kupa sina ekologiska
potatisar. Fast barnens potatisar var liiite väl små att kupa även om jag hade
täckt över odlingarna med filtar på kalla nätter:

Därför
fick de istället kupa de potatisar jag hade satt 2 veckor tidigare än barnen
satte sina (och därmed har jag lärt mig att börja med barnen tidigare nästa år…).

Halva
klassen kupade medan jag pratade med andra halvan om VARFÖR vi kupar. Och det
finns 2 skäl:

1)
potatisarna som vi ska äta växer på rötterna precis under jordytan fast om de
får sol på sig genom jorden blir de gröna och därmed också lite giftiga för oss
att äta, och

2) om
vi kupar får vi fler potatisar, då växten bildar fler rötter som i sin tur
bildar potatisar för oss att äta.

Vi
kupar alltså så att de ytliga potatisarna inte ska få sol på sig OCH för att
växten ska bilda fler rötter och därmed fler potatisar.

Som
förklaring till varför växten bildar fler rötter visade jag upp en vedartad
växt (ett äppelträd – svart kruka) och en örtartad växt (en tomatplanta – grön kruka).

Medan
den vedartade växten (trädet) generellt sett mår dåligt av att stammen sätts
under jorden, bildar de örtartade växterna (de med mjuka stängler) oftast bara
fler rötter under jorden om de sätts djupt.

Och
även om vi kanske inte synbart gynnas av att andra grönsaker bildar fler rötter
kopplade vi det till potatisarna, där det vi äter växer på växtens rötter; och
om de bildar fler rötter, då får vi fler potatisar!

Det
var ännu en gång en väldigt kul dag med mycket engagerade och nyfikna barn! Kan
verkligen rekommendera alla bönder som har möjlighet att göra samma sak!!!

Idag
byggde jag en gallerdörr till hönsens hus med en liten öppning där hönsen kan ta
sig in och ut.

Hönsen
på Genevad Nygård går ju helt fria och dörren ska hjälpa till med att minimera
problemet vi har haft med att vilda fåglar flyger in och äter hönsens mat. Och
de vilda fåglarna kan föra med sig sjukdomar. Dessutom har vi just nu en
väldigt platt höna som ligger på ägg:

Så
förhoppningsvis får vi kycklingar om ungefär en veckas tid. Därmed kommer
dörren också göra det svårare för exempelvis kråkfåglarna att ta sig in och ta
kycklingarna.

Dörren
togs emot med en viss skepsis, men accepterades sedan väldigt snabbt.

En ny
höna la sig till och med att ruva när dörren hade kommit upp – så hon kanske
känner sig tryggare redan? Kul om det blir ännu fler kycklingar!!!