Genevad Nygårds blogg

…har
jag oftast haft svårt med, då jag är typen som vill det hela på halva tiden
och dessutom går igång på att hitta på nya projekt och se dem fullföljas… Men det
blir ju inte alltid som man har tänkt sig – inte heller när man är bonde…

Jag
hade ju hoppats att kunna stå på Bondens egen Marknad i Halmstad redan nu i maj
och sälja bland annat potatis, men har fått skippa den tanken bland annat på grund
av en svampsjukdom (Fusarium) som fanns i det utsäde jag köpte hem.

Denna
svampsjukdom var på den tidiga potatissorten jag hade köpt och utöver att det
finns risk för att sjukdomen smittar jorden, blir skörden mindre och det går inte
att lagra potatisarna eller använda dem till utsäde nästa år. De skickas därför
tillbaka till leverandören och då jag inte hinner sätta nya fick jag tillbaka
pengarna. Bondens egen Marknad får alltså vänta till hösten för min del.

Jag
hade dessutom tänkt mig att hinna göra iordning gårdsbutikens lokal i gamla
grisstallet under våren (här en bild på hur lokalen såg ut när vi tog över
gården):

Men
när vi drunknade i ogräs på åkern var jag tvungen att prioritera att rensa där
istället (stor tack till svärmor som hjälpte rensa lite idag!) – se eventuellt inlägget: Åkern börjar bli grön! Och visst har
min pappa kommit långt i den blivande gårdsbutiken, men i dagsläget verkar det
mer troligt att ”butiken” till en början kommer att bestå av bord under tak
någonstans på gården.

För
att summera upp kommer jag alltså stå på Bondens egen Marknad varannan lördag 5
gånger fr o m 9 augusti och gårds”butiken” öppnar någon gång under juli. Men
håll utkik på hemsidan för mer info lite längre fram!

Idag
var det dags för skolbarnen från den lokala skolan att kupa sina ekologiska
potatisar. Fast barnens potatisar var liiite väl små att kupa även om jag hade
täckt över odlingarna med filtar på kalla nätter:

Därför
fick de istället kupa de potatisar jag hade satt 2 veckor tidigare än barnen
satte sina (och därmed har jag lärt mig att börja med barnen tidigare nästa år…).

Halva
klassen kupade medan jag pratade med andra halvan om VARFÖR vi kupar. Och det
finns 2 skäl:

1)
potatisarna som vi ska äta växer på rötterna precis under jordytan fast om de
får sol på sig genom jorden blir de gröna och därmed också lite giftiga för oss
att äta, och

2) om
vi kupar får vi fler potatisar, då växten bildar fler rötter som i sin tur
bildar potatisar för oss att äta.

Vi
kupar alltså så att de ytliga potatisarna inte ska få sol på sig OCH för att
växten ska bilda fler rötter och därmed fler potatisar.

Som
förklaring till varför växten bildar fler rötter visade jag upp en vedartad
växt (ett äppelträd – svart kruka) och en örtartad växt (en tomatplanta – grön kruka).

Medan
den vedartade växten (trädet) generellt sett mår dåligt av att stammen sätts
under jorden, bildar de örtartade växterna (de med mjuka stängler) oftast bara
fler rötter under jorden om de sätts djupt.

Och
även om vi kanske inte synbart gynnas av att andra grönsaker bildar fler rötter
kopplade vi det till potatisarna, där det vi äter växer på växtens rötter; och
om de bildar fler rötter, då får vi fler potatisar!

Det
var ännu en gång en väldigt kul dag med mycket engagerade och nyfikna barn! Kan
verkligen rekommendera alla bönder som har möjlighet att göra samma sak!!!

De
varma dagarna har satt sin prägel på åkern, där växterna börjar titta upp ur
jorden, vilket känns jättekul!

De
förgrodda potatisarna har sina första fina rosetter:

De späda bladen av haverrot och svartrot står som fina strån på rad:

Och
den första blasten från morötterna sträcker sig mot solen:

…dock
domineras åkern just nu av ogräs (allt det gröna på bilden nedan)…

Och
enligt min väldigt skickliga konsult från Växa Sverige (tack Pauliina!) har jag
drabbats främst av hampdån, som sannolikt såddes in förra året, när grannen som
arrenderade marken sådde in vall.

Och då det gäller ta ogräset innan det blir för stort och svårhanterligt står
det rensning (för hand och med skyffeljärn) på menyn de närmsta veckorna –
särskild bland skolbarnens potatisar som känns som det viktigaste på min åker
just nu! (se eventuellt inlägget: Skolbarnen sätter potatis).

Men samtidigt prisar jag mig lycklig över att det inte
är hårgängel jag har hemsökts av (ett fruktat ogräs som kan ta över ekologiska
odlingar totalt)!

Senaste
dagarna har det varit väldigt varmt och somrigt här i södra Halland med över 20
grader, vilket bland annat resulterade i att barnen och jag sprang runt
barfota ute och barnen svalkade fötterna i dammen jag har grävt fram: underbart! (läs
eventuellt inlägget: Att gräva fram en damm…)

Men
det innebar också att det blev så torrt på åkern att jorden började spricka.

Så för
att hjälpa alla grödor som redan är i jorden var jag tvungen att börja vattna.
Men för att inte använda för mycket av vårt dricksvatten (vi vet inte riktigt
hur mycket tillflöde det är i brunnen så vi är oroliga för att det ska ta slut)
började jag använda vattnet från en gammal uttömt gödselbrunn som numera bara
innehåller regnvatten.

Gödselbrunnen
är ganska farlig då den är i marknivå, 2,5 meter djup och delvist utan lock.
Barnen får därför inte leka i närheten av den alls och jag vill tömma den helt
så att man åtminstone inte drunknar om man ramlar i den.

Fast
när jag kopplade spridaren jag hade köpt till slangen fungerade den inte,
varför jag istället körde hemgjorda lösningen med en sprutpistol på en grep som
jag flyttar med jämna mellanrum.

För
att förenkla bevattningen av drivbänkarna och de växter som står på framsidan
av huset tog jag dessutom fastighetens äldsta brunn i bruk.

Denna
brunn finns på gårdsplanen och väggarna är uppbyggd av stora gamla stenar. Den används
inte i vårt hushåll och vi vet inte när den var igång senast.

Vi har
ingen aning om huruvida det finns ett tillflöde i brunnen, men oavsett känns
det bra att försöka använda upp de vattentillgångar som finns på plats innan vi
börjar vattna med dricksvattnet.

Idag satte
barnen från den lokala skolan en egen ekologisk potatis här på Genevad Nygård.

Det
hela började när jag för 4 veckor sedan levererade 60 potatisar av sorten
Maestro till skolan. Dessa delades ut till barnen och har legat till förgroning
sedan dess:

Barnen
har gjort egna namnlappar som lärarna har laminerat och satt fast på pinnar så
att barnen kan följa sin EGEN potatis.

Innan
barnen satte potatisarna pratade vi om att odla sin egen mat samt om att det
känns bra att vi inte använder kemiska bekämpningsmedel på våra ekologiska
potatisar.

Sedan
grävde barnen 10 cm djupa hål och la försiktigt ned potatisarna.

Till
slut föste de över jord och satte dit sina pinnar.

Om 4
veckor kommer barnen tillbaka och kupar sina potatisar, för sedan i juni att
skörda sina egna potatisar och ta med hem innan sommarlovet. Nu hoppas vi bara
att vädret (alltså värmen) är med oss, så skörden blir bra!

Och
jag måste erkänna att jag blir på gott humör av alla fina namnpinnar på min
åker!

Det
har visserligen varit en väldigt mild vinter (åtminstone här i södra delen av
Sverige) fast jag var ändå lite förvånat över att alla örter som jag i panik
slängde ned i jorden fram för huset precis innan frosten kom har överlevt
vintern. Här ska det tilläggas att jag INTE har gjort NÅGONTING för dem allt
utöver att sätta dem i jorden.

Örterna
fick jag när jag praktiserade på den underbara oasen Källdalens trädgårdar (www.kelldalen.se) – där Susanne och John på
väldigt skickligt vis bedriver småskalig ekologisk odling (jag kan varmt
rekommendera att åka in förbi dem!). Jag blev därför väldigt glad när både
oregano och citronmeliss började titta upp ur jorden för några veckor sedan:

Men då
jag ska göra 3 drivbänkar till (se inlägget: Hemgjorda drivbänkar) så att det
finns bänkar på hela husets framsida var jag tvungen att flytta på örterna. Och
vilken plats är då bättre än den blivande örtagården i trädgården (se inlägget
också: Sticklingar av vinbär)?

Det är
i örtagårdens blåa fält som vitlöken numera står ståtlig redan (se eventuellt
inlägget: Vitlöken
tittar fram!).

Jag
grävde därför bort en del av grässvålen på en av de blivande bäddarna (markerat
med en röd prick på bilden ovan) och satte ned örterna:

Och om
de överlever flytten har jag lovat dem att jag ska invintra dem bättre
kommande vintern!

Eftersom
nattfrosten verkar ha sluppit tagit om oss här i södra Halland har jag börjat
sätta mina 650 kg. potatis (se också Planeringen av första odlingsåret).

Jag
markerar upp raderna med snören så att så att det blir någorlunda rakt. Det är
70 cm mellan raderna och 25 mellan plantorna. Snörena är kvar efter
planteringen för jag på så sätt undviker att trampa ned de späda plantorna och dessutom
ser vart jag ska gödsla.

Då jag
inte har maskiner (eller hästar) än görs allt för hand. Jag börjar med att dra
upp de 42,5 meter (!) långa fårorna som är ungefär 10 cm djupa; potatisen läggs
i fåran och till slut krattas det jord över.

För
att det inte ska bli för tungt arbete och för att inte jorden ska klumpa ihop sig
måste marken vara väldigt torr. Jag fick ett tips av min granne som er erfaren
bonde att man inte ska så förrän jorden är så torr att det dammar – och om
jorden klumpar ihop sig under dina skon är den för blöt!

Jag
har än så länge bara hunnit sätta 50 kg (= 170 radmeter) så det finns att göra
de närmsta dagarna! Av dessa förgrodda jag 25 kg i dagsljus inomhus 4 veckor
innan planteringen. Tanken är att dessa ska komma snabbare så att jag
förhoppningsvis har potatis att sälja på Bondens egen Marknad i Halmstad redan
31 maj.

Dessutom
har jag lämnat 60 potatis som nu ligger till förgroning på sonens landsbyskola
(med bara 45 barn). Dessa ska barnen (och lärarna) komma att sätta, sedan kupa
och till slut skörda. Barnen får på så sätt följa sin egen ekologiska potatis
från jord till bord.

De har
haft lite om potatisar och odling på skolan, så jag kom på att de jo kunde
komma och göra det på riktigt hos mig, när jag nu ändå ska sätta 650 kg.
potatis i år. Jag ser fram emot att prata lite om ekologi och odling med dem!

I
helgen var det äntligen dags att sätta första grödorna i jorden denna säsong.
Vi har haft väldigt fint väder här i södra Sverige senaste veckan, så lördag
harvade min underbart snälla granne den del av åkern som jag odlar upp i år.
Några veckor tidigare hade en annan vänlig granne plöjt på samma ställe – visst
är det fantastiskt att ha så hjälpsamma människor omkring sig när man är helt
ny på landet och inte har några maskiner (eller hästar!) än!!!

Så
söndag (igår) gick det inte att vänta längre – jag var tvungen att sätta ned
någonting i jorden på åkern! Och eftersom haverrot och svartrot är ända jag har
som verkar tåla nattfrosten som fortfarande drabbar oss blev det dem som såddes. Enligt
Runabergs Fröer (www.runabergsfroer.se)
är dessa rötter de första man sår på våren då de behöver en lång växtsäsong.

Svartroten
har vi ätit förut och gillar den, men det ska bli spännande att testa
haverroten! Enligt Lena Israelssons Handbok
för Köksträdgården kallas svartroten ”fattigmanssparris” medan haverroten
kallas ”vegetariskt ostron”.

Utöver
haver- och svartrötterna satte jag röd-, polka- och gulbetor i mina drivbänkar
(se inlägget: Hemgjorda drivbänkar). Drivbänkarna fungerar som kallbänkar (de
har bara solen som uppvärmningskälla) och har packats in med halmbalar som håller på
värmen:

Halmen
är extremt uppskattat av hönsen som verkar tro jag har gjort en liten myshörna
bara till dem…

På
nätterna lägger jag dessutom halm över glasen för att hålla så mycket på värmen
som möjligt. På så sätt håller jordtemperaturen sig faktiskt på minst 8 grader
även de nätter vi har frost och på dagarna är den runt 14.

Efter
betorna tänker jag driva upp bönor och majs i lådorna också, fast de behöver ha
det lite varmare (majs behöver 15 grader) för att inte bara ruttna i jorden.