I
helgen var det äntligen dags att sätta första grödorna i jorden denna säsong.
Vi har haft väldigt fint väder här i södra Sverige senaste veckan, så lördag
harvade min underbart snälla granne den del av åkern som jag odlar upp i år.
Några veckor tidigare hade en annan vänlig granne plöjt på samma ställe – visst
är det fantastiskt att ha så hjälpsamma människor omkring sig när man är helt
ny på landet och inte har några maskiner (eller hästar!) än!!!
Så
söndag (igår) gick det inte att vänta längre – jag var tvungen att sätta ned
någonting i jorden på åkern! Och eftersom haverrot och svartrot är ända jag har
som verkar tåla nattfrosten som fortfarande drabbar oss blev det dem som såddes. Enligt
Runabergs Fröer (www.runabergsfroer.se)
är dessa rötter de första man sår på våren då de behöver en lång växtsäsong.
Svartroten
har vi ätit förut och gillar den, men det ska bli spännande att testa
haverroten! Enligt Lena Israelssons Handbok
för Köksträdgården kallas svartroten ”fattigmanssparris” medan haverroten
kallas ”vegetariskt ostron”.
Utöver
haver- och svartrötterna satte jag röd-, polka- och gulbetor i mina drivbänkar
(se inlägget: Hemgjorda drivbänkar). Drivbänkarna fungerar som kallbänkar (de
har bara solen som uppvärmningskälla) och har packats in med halmbalar som håller på
värmen:
Halmen
är extremt uppskattat av hönsen som verkar tro jag har gjort en liten myshörna
bara till dem…
På
nätterna lägger jag dessutom halm över glasen för att hålla så mycket på värmen
som möjligt. På så sätt håller jordtemperaturen sig faktiskt på minst 8 grader
även de nätter vi har frost och på dagarna är den runt 14.
Efter
betorna tänker jag driva upp bönor och majs i lådorna också, fast de behöver ha
det lite varmare (majs behöver 15 grader) för att inte bara ruttna i jorden.
