Dotterns
fina fläckiga Hedemorahöna (Joline – uppkallad efter bästa dagiskompisen på
gamla dagiset) valde att lägga sig och ruva på 11 ägg för 3 veckor sedan. Och av
våra 3 vuxna hönor var hon inte den jag hade chansat på skulle börja ruva, då hon
tills hon blev sur var VÄLDIGT kuvad och trofast följde tuppens minsta steg. Här
en bild på henne i redet:
Men
sur blev hon – och här pratar vi verkligen sur – när hon då och då lämnade
redet för att äta lite, burrade hon upp sig som en liten boll och med små
hetsiga ljud jagade hon bort ALLT som råkade finnas i vägen. Och kycklingarna
från första kullen i april (läs eventuellt inlägget: Första kullen med
kycklingar!) har väldigt stor respekt för henne. Här myser de nu 4 månader
gamla kycklingarna under boken i trädgården:
Men
vägen fram till kycklingarna var lite krokig. Joline låg nämligen på ett rede
på en hylla 60 cm över marken. Och oroliga bonden (alltså jag) fick för mig att
jag efter 2 veckors ruvning skulle sätta upp en bräda framför hyllan så att
kycklingarna inte så lätt skulle ramla över kanten och inte kunna ta sig
tillbaka inunder mammans värma kropp – vilket skulle kunna innebära döden för
en liten nykläckt kyckling.
Så när
Joline hade lämnat redet för att äta satte jag upp den smala brädan. Men brädan
förvirrade Joline, som istället la sig på ett helt annat rede. Brädan fick
därför såklart tas bort igen och jag fick flera gånger visa tillbaka den
väldigt sura och hackande hönan till hennes ägg. Ibland ska vi människor helt
enkelt inte lägga oss i så mycket!
Ungefär
halvvägs genom ruvningen lyste jag dessutom äggen med en ficklampa och såg att
4 av dem inte hade utvecklats. Dessa togs bort så att de inte skulle ruttna och
spricka, och kvar var alltså 7 ägg.
Och av
äggen kläcktes 7 underbara duniga kycklingar fram: 1 ljusgul, en värmare gul
med svarta fläcker, en orange med svarta fläcker, 3 gråa och 1 brun.
Denna
gång slapp jag med andra ord att gå runt med ägg i behån 🙂 (se inlägget:
Första kullen med kycklingar!). Och medan Joline låg på de kläckande äggen satte
jag försiktigt och tyst upp brädan framför hyllan. Här har hon och kycklingarna
nu en egen liten privat vrå, där de får mat och vatten. Samtidigt ramlar inte
kycklingarna över kanten, men Joline kan ta sig ner om hon vill.
Och
jag måste erkänna att jag är en MYCKET stolt hönsägare, där 2 av mina 3 fina
vuxna Hedemorahönor nu har ruvat fram kycklingar. Enligt statistik från genbanken
har rasen en genomsnittlig ruvbenägenhet på 31 % – medan den alltså i min flock
än så länge är på 66 % (= 2 av 3 hönor). De 4 individer jag hämtade i februari
(se inlägget: Hönsens ankomst) har nu blivit till 22 individer, och jag väljer
att tolka det som att hönsen mår så bra här på Genevad Nygård att de gärna
utökar flocken – det är jättekul att vara bonde!
