Dagen
innan jag fyllde 40 såg jag till att hämta 3 stycken jättefina gula ankor som
en liten födelsedagspresent åt mig själv:
Den
gula ankan är en gammal svensk lagom stor lantras som dock är mer hotat än
Hedemorahönsen vi också har (se inlägg om hönsen under mappen Hönsen), då det
enligt Svenska lanthönsklubben (www.kackel.se) bara fanns 189 djur registrerade i genbanken år
2012.
Det
har därför varit ganska svårt att få tag på gula ankor, och hanen och de 2 honor
hämtades upp i Järna – dryga 47 mil från Genevad Nygård. Tanken med att skaffa
de gula ankorna är dels att vara med att bevara denna fina ras genom att utöka
flocken och sälja ankor vi inte behöver själva, dels kommer de förhoppningsvis
med tiden leverera både kött och ägg till vårt självförsörjande hushåll.
Veckorna
innan jag hämtade ankorna byggde jag en voljär åt dem i ladan där det redan
fanns ett ”badkar” gjutit i betonggolvet.
Detta
”badkar” har enligt förra ägaren av gården används för att hissa upp säd till
övervåningen med hjälp av en spiralhiss – men nu var det som gjort för ankorna!
Dessutom
gjorde jag 3 stycken radhusreden, som redan används som sovplatser – här står
ankorna framför redena:
Innan
jag fick hem ankorna gjorde jag hål i väggen och satte dit en vindbrygga som de
kan använda som ingång när vi inte är hemma, men nu börja jag undra om de
överhuvudtaget kommer genom hålet… De redan är ganska stora och ännu inte
fullvuxna:
Första
veckan hölls ankorna inne i sin voljär så de blev trygga i sitt nya hem.
Härefter öppnade jag luckan så att de också skulle få bli frigående (som
hönsen) – fast de första dagarna vågade de sig ända ut.
Hönsen
var väldigt skeptiska till de stora nya invånarna, men har nu accepterad dem,
och det är en härlig känsla att se ankorna njuta av det fria livet på vår gård.
Sedan får vi se om jag får såga hålet i väggen större så de kan gå ut den vägen
med tiden och om de VÄLDIGT försiktiga ankorna med tiden vågar sig ända fram
till dammen i trädgården…
