Jag
har tagit det VÄLDIGT lugnt sedan det konstaterades en blodpropp i min vänster
överarm förra veckan (se inlägget: När kroppen säger STOPP!). Utöver att ha
haft ganska ont i propparmen har jag varit övermannad av en enorm trötthet,
som tvingade mig att slappa fullständigt.
Men
idag gick jag ut på åkern för första gången sedan proppen och med mig hade jag
en skottskärra. Den fyllde jag med majskolvar – vilket verkade som ett perfekt rehabiliterande
inte allt för tungt arbete.
Väl
inne i bostadshuset tog jag av alla blad och fick nu äntligen se den vackra
mjölmajsen ”Painted Mountain”. Försäljarna Runåbergs Fröer (www.runabergsfroer.se) skriver själva
på sin hemsida att ”Vackrare mat är svår att hitta” – och jag måste nog hålla
med.
Kolvarna
skiftar väldigt vackert i färger som sträcker sig från ljus gul över rosa till
varm och mörk röd samt lila och brun till mörklila och nästan svart.
Fast
jag såg också att en del kolvar inte hade en jämn utveckling av majskornen:
Detta
är ett tecken på dålig pollinering. Majs pollineras genom att blåsten för med
sig pollen från en planta till en annan, varför majs egentligen inte ska
planteras på rad – utan i block. Och i år hann jag bara sätta 3 rader med majs
(allt som allt ungefär 120 radmeter), vilket tydligen inte gav tillräcklig bra
pollinering.
I ett
nästan meditativt pill-arbete lossnade jag majskornen från kolvarna som sedan
får torka lite extra innan jag ska testa att mala dem till mjöl.
En
skottskärra med majskolvar gav ungefär 4 kilo majskorn – och det tog ganska
många (men lugna) timmar att få fram dem. En bieffekt av att vara småskalig
ekobonde som gör allt för hand är att man verkligen börjar uppskatta maten –
samtidigt som man undrar hur den kan vara så billig i butikerna?
Men det
ska bli spännande att se vilken färg brödet får. Och jag måste såklart testa
att göra popcorn av dem också om det går! Och nästa år ska jag se till att odla
fler rader av denna oerhört vackra ”Painted Mountain”!
