Ännu
ett lugnt och rehabiliterande pill-arbete (se inlägget: Världens finaste
mjölmajs) efter blodproppen (se inlägget: När kroppen säger STOPP!) har varit
att skörda en massa frön att ha till utsäde nästa år.

Genom
att bli (delvist) självförsörjande med vårt eget utsäde, sparar vi inte bara pengar,
vi vet dessutom exakt hur grönsakerna har odlats, vi får inte in okända
sjukdomar i odlingarna och fram för allt är vi 100 procent säkra på att fröna
inte är betade. Ibland betas fröna nämligen med gifter för att undvika att de
ska mögla i jorden när de planteras. Men behandlingen (gifterna) är VÄLDIGT
dålig för både fåglar och insekter. Jag såg exempelvis en film om hur många bin
dricker daggen som samlas på de späda majsplantorna och därmed blir förgiftade
om majsfröna är betade – INTE bra!!! Så när jag köper frön ser jag alltid till
att köpa obetade!

När
man tar frön till eget utsäde kan det vara bra att ha koll på moderplantans
genetik. Detta låter mer krångligt än det är, och handlar mest om att det är
bäst att ta frön från plantor som inte är hybrider. Inom växtvärlden kallar man
dessa för F1-hybrider. Hybriderna tas fram för att få väldigt specifika
egenskaper – fast om man sedan sår frön från dessa (exempelvis en köpt tomat
från supermarknaden), kommer man aldrig få samma frukt/ grönsak som man tog
fröna från.

Vissa
fröfirmor är väldigt bra på att skriva om fröna är hybrider och om det står ett
F1 på fröpåsen då är det en hybrid. När man väljer frön som inte är hybrider,
kan man sedan samla egna frön från grönsakerna man har odlat och veta exakt vad
man får nästa år också.

Dessutom
ska man tänka på att ta frön från mogna och friska grönsaker. Då har fröna
utvecklats bra och man för inte över sjukdomar till kommande plantor.

De
flesta av fröna skördas enkelt, torkas och förvaras sedan mörkt, torrt och
svalt till nästa vår.

Denna
enorma sommarsquash (Cocozelle) på drygt 3,6 kg.:

gav exempelvis
mer än 200 väldigt fina frön:

Utöver
squashen har jag än så länge skördat paprikafrön (Ferenc Tender), chili (flera
sorter), majs (Painted Mountain), en annan sommarsquash (Tondo chiaro di Nizza),
Nakenfröpumpa (Retzer Gold), solros (Tiger Eye), buskkrasse (Kaleidoscope) och
massor av ringblomma. Jag har också låtit några rödbetor, palsternacka och
salladshuvuden gå i blom, så nu inväntar jag att fröna från dessa blir klara
för skörd.

Dessutom
är en rad tomatfrön på gång, fast i år testar jag ett annorlunda sätt att
skörda fröna på. Tomatfröna har ju en liten hinna runt fröet som kan verka
grohämmande. Därför har jag i år skördat fröna ned i märkta glasburkar som
fyllds med vatten:

Efter
ungefär 5 dagar har hinnan runt fröna löst upp sig och det har bildats ett lager
med mögel i översta skiktet. Detta lager kan nu slängas, fröna sköljas och läggas
sedan på tork. När de har torkats förvaras de som mina andra frön: mörkt, torrt
och svalt i papperspåsar med årtal och sortnamn på.

Slutligen
kommer jag spara alla gröna potatisar som inte går att äta, men som fungerar
utmärkt som utsädespotatisar. Också jordärtskocka ska sparas så jag kan sätta
fler nästa år.

Liiite
konstigt är det dock hur man såhär på hösten – efter en VÄLDIGT lång och intensiv
säsong – nästan längtar efter våren, så man kan börja så igen…