Blog Image

Genevad Nygårds blogg

Om bloggen

Vi köpte Genevad Nygård sommaren 2013 för att med tiden bli så självförsörjande med grönsaker och kött som det går. På bloggen, Facebook och Instagram kan ni följa med på resan dit och jobbet med att få upp standarden på den nedgångna prästgården.

Kolla också in Genevad Nygårds hemsida där ni kan hålla er uppdaterade om aktuella kurser, hitta fler recept med mera.

Den nödvändiga slakten…

Självförsörjning Posted on Mon, July 18, 2016 11:52:20

Detta inlägg handlar
om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt
(alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten
av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och
gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren
som ställer till med problem för de andra.

Och ni som
tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag
lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta
blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina
djur…

Innan vi
flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt.
Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är
nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt
som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som
för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.

Och låter vi djuren
få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av
hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande)
innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när
de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna
som de i sin tur jagar och våldtar.

Det är många
som blir förvånade när jag berättar om det här.

Nä, kan en tupp verkligen våldta
en höna?
”.

Och ja: det kan han!

En andrik kan också våldta en andhona!

Han är både
större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag
i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort.
Skrikande!

Det är
faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när
exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han
snällt dansar runt henne.

Och trots att
slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni
i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är
kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa
dem hitta föda.

Men att slakt
provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva
hur jag tänker och till denna gamla bild på instagram var bildtexten ”Drakfötter!
Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar.
Känns bra att ta tillvara hela djuret!

Som svar fick
jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och
slakta ägarna
”.

Jaha tänkte
jag…

Befria de frigående djuren?

Och vadå, släppa
ut dem i naturen…?

Där de
sannolikt skulle dö ganska snabbt?

Och det är
okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?

Jag vet att
frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att
vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som
typ slaveri.

Och
förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg.
Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården
att kännas som en helhet:

Istället för
att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.

De frigående
ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda
gifter.

Och kaninerna
och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.

Samtidigt ger djuren
oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med
att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.

Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi
ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!

Så när jag nu
i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har
jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:

Är det värre
att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet
och bli småskalig och självförsörjande?

Är det värre
att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de
djur vi ska äta?

Är det värre
att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?

Eller mordhotar
ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?

…bara lite
funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att
förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…

***********************************

Följ vårt liv
på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.

Se dessutom hemsidan
www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.

***********************************



Egentillverkat björksirap

Självförsörjning Posted on Sun, March 22, 2015 14:40:26

I år
fick jag äntligen till det! Den hemkokade björksirapen, som jag drömde om förra
året också, men som av olika anledningar inte blev av.

Jag
klippte av en tunn gren redan sista februari och såg att det rann sav ganska
sakta. Jag klippte därför av flera grenar av fingertjocklek och satte på
flaskor:

Jag
tar enbart saven från de av björkarna som jag ändå ska ta bort sedan (de som
växter för nära husen). Det tär nämligen mycket på trädet att tappas, så om du
vill tappa från ett träd du vill behålla, ska du inte klippa av för många
grenar och inte tappa från trädet varje år.

När
jag inte hade fler flaskor kvar tog jag syltglasen till hjälp. Och nu i mitten
på mars har det verkligen börjat sava på ordentligt:

Ett
syltglas fylls på över natten och måste tömmas över i den vedeldade kokgrytan.
När jag hade runt 20 liter sav kokade jag sirap av den. För att få till en bra
sirap måste man koka bort runt 99 % av vätskan. Av 20 liter sav blev det alltså
ungefär 2 dl sirap.

Det
tog mig ungefär 8 timmar att koka in de 20 literna till sirap – så det var
väldigt mycket jobb för väldigt lite sirap!

Björksirapen
(som smakar ganska kryddigt) kommer vi främst använda på pannkakorna.

Björksirapen
ligger nu också som ett recept på hemsidan.

Enligt
Wikipedia var det väldigt vanligt att tappa sav på 1700 och 1800-talet, där den
var ett viktigt vitamintillskott – inte bara för människor utan också för
boskapen. Björksaven har varit viktig i den svenska folkmedicinen och forskare
har till och med påvisat att den kan motverka cancer (läs mera på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rksav).

Visst
är naturen underbar!



Skafferi inventering

Självförsörjning Posted on Mon, February 23, 2015 10:32:36

Det
luktar redan vår här i södra Halland och med de första sådderna i jorden (se
inlägget: Dags att förgro) har jag öppnat dörren på glänt till nästa odlingssäsong.

Därför
känns det också som om det är dags att göra en liten inventering över statusen
i skafferiet såhär långt. Odlade vi tillräckligt av de olika grönsakerna och
fram för allt hur gick det med förvaringen av dem?

Och
här i slutet av februari kan jag konstatera att vi fortfarande har en hel del kvar.
Gödselrännorna i gamla svinstallet, som jag gjorde om till en ”jordkällare” (se
inlägget: Vinterförvaring av rotfrukterna), har hela vintern hållit en perfekt
temperatur på runt 4 grader. Det betyder också att vi fortfarande har en del
underbar egenodlad potatis kvar – runt 50 kg skulle jag gissa på.

De
andra rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskocka)
finns det också en del av, dock inte rödbetorna, som jag tydligen sålde fler av
en jag borde ha gjort… Det gäller att spara till sitt eget hushåll, när man
dessutom säljer av skörden…

Dessutom
har jag kvar lite förvällda purpurbönor i frysen, men inte alls tillräckligt –
så det ska bli fler nästa år!

Tyvärr
hade vi inte alls tillräckligt med tomater och gurka, då dessa åts upp direkt
när de var mogna. Också paprika var det knapert med – så det ska det odlas
mycket mer i år.

Fina,
fina mjölmajsen Painted Mountain, som tog slut efter bara 1 månads bakande, ska
jag absolut plantera mera av i år.

Men
som en liten bonus kan jag redan nu börja skörda av de underbara ramslökarna
jag bytte till mig via Facebook.

När
jag i höstas visade upp bilder på min underbara mjölmajs (se inlägget: Världens
finaste mjölmajs
) var det flera som ville byta till sig utsäde. Därför
övervintrar alltså nu en del ramslök i pumprummet, medan jag försökar bestämma
mig för var jag vill plantera ut dem…

Det
blev därför egen ramslök på de hembakade, glutenfria pizzorna i går:

Allt
som allt lever vi fortfarande på de egna rotfrukterna, men jag har alltså
planer på att det ska bli mycket mera av de goda grejerna nästa vinter!



Dags att ta sticklingar

Självförsörjning Posted on Tue, January 13, 2015 19:30:39

När
jag under vintern saknar att ha händerna i jorden i odlingarna utomhus, ser jag
till att föröka en del växter genom att ta sticklingar som sätts i
planteringsjord.

Och
när jag tar sticklingar från egna (eller en släkting/ kompis) växter sparar jag
inte bara pengar, jag förskonar dessutom miljön genom att plantorna/ fröna inte
har transporteras alls eller drivits upp i uppvärmda växthus. En ytterligare
bonus är att jag slipper få in okänd ohyra som kan sprida sig till min övriga
grönska, vilket faktiskt är ganska vanligt när man köper in plantor.

Växtförökningen
är dessutom en bra och pedagogisk sysselsättning för barnen, som såhär gratis
kan skapa och följa sina egna plantor.

Sticklingarna
av vinbär, jag satte förra året tog sig bra (se inlägget: Sticklingar av
vinbär
), så jag kommer ta fler i år, som sedan ska sättas runt den blivande
örtagården i trädgården. Man kan nästan inte ha för mycket bär, tycker jag.

Övriga
växter som jag kommer föröka via sticklingar är bland andra rosmarin, mynta och
pelargon, men det funka med många växter och jag ska testa med båda lavendeln
och lagerbladen också. En stor fördel med förökning via sticklingar är att man
får ett försprång jämför om man frösår växterna. Man får helt enkelt en hel
planta mycket snabbare.

Ett okomplicerat
”recept” växtförökning via sticklingar finns nu på hemsidan.



Rödbetsblastsallad och persiljepesto i december

Självförsörjning Posted on Tue, December 02, 2014 08:34:09


prognosen hotar med flera frostnätter nu i veckan här i södra Halland skördade
jag de sista rödbetorna på åkern förra veckan.

För
som jag skrev i inlägget Vinterförvaring av rotfrukterna är rödbetan känsligare
för frost än exempelvis morötter, palsternacka, persiljerot och jordärtskockan.

Blasten
på rödbetorna var förvånansvärd fin fortfarande, så jag såg såklart till att ta
tillvara på den också. En del av blasten stektes och blev en ljummen sallad med
fetaost, som serverades till kvällsmaten (se receptet på stekt rödbetsblast
hemsidan) – underbart gott!

Men
det mesta av blasten kommer att förvällas i kokande, saltat vatten i någon
minut, varefter den snabbt kyls ned i kallt vatten och frysas in.

För
någon månad sedan förvällde jag de sista purpurbönorna också.

Förvällningen
ska förhindra att enzymerna i råvarorna ändrar smaken och skapar missfärgningar
i grönsakerna. De håller med andra ord bättre.

Underbart
att ha både bönor och rödbetsblast i frysen till vintern. Rödbetsblasten
använder jag där man annars har spenat eller mangold (rödbetan är släkt med
mangold) – exempelvis i omeletten, i pastasåsen och så vidare. Men det är
viktigt att komma ihåg att rödbetsblasten innehåller nitrater varför den inte
ska ges till barn under 1 år.

I går skördade
jag dessutom jordärtskockor, morötter (både gula och orangea), palsternacka och
MYCKET persiljerot.

Jordärtskockorna
förvaras i lådor i jord:

De
andra rotfrukterna förvaras än så länge i plastpåsar (så rena som möjligt), då
de har krav på hög luftfuktighet. Skälet till den höga skörden av persiljeroten
är inte bara den väldigt goda roten, utan dessutom den fina blasten, som ju är
en slätbladig persilja. Persiljeroten är mildare i sin smak än palsternacka –
lite mer örtig. Och det är bara en bonus att man får fin persiljeblast på
köpet. Så med denna fina rot får man verkligen 2 i 1!!!

Jag
sköljde blasten grundligt och frös in det mesta, fast jag såg såklart till
att göra en underbart god pesto på den också – MUMS! Peston gjordes på samma
recept som Kirskålspeston på hemsidan, fast med persilja istället för kirskål.
Vilken lyx att kunna äta nyskördat rödbetsblast OCH hemgjort pesto på nyskördat
persilja i början på december!!!



Vinterförvaring av rotfrukterna

Självförsörjning Posted on Tue, November 25, 2014 09:35:03

Eftersom
det inte finns någon jordkällare här på Genevad Nygård har jag varit tvungen
att tänka ut en annan lösning för vinterförvaring av de egenodlade
rotfrukterna.

Jag
övervägde att köpa en gjuten jordkällare och därmed få en ”riktig”, men
bestämde att istället försöka använda mig av det som finns på gården redan. Och
efter att ha tömt och rensat en gödselränna i gamla grisstallet för gammal
gödsel (se inlägget: Ny och gammal gödsel) insåg jag rännans potential som
förvaringsutrymme.

Gödselrännorna
är murade och 85 cm djupa (varav minst 50 er under marknivå) varför jag hoppas
de är frostfria på vintern.

Först
skulle rännans armerade betong (tunga!) galler avlägsnas. För att hålla på
plusgraderna i rännan snickrade jag sedan ihop ett isolerat tak till den (som
då blev en del av golvet i stallet) bestående av träbrädor med 8 cm halm
emellan:

I
rännan gör jag 4 isolerade luckor så att jag kan hoppa ned i rännan och få upp
rotfrukterna:

Första
del är nu klar och de första rotfrukterna förvaras nu där i trälådor som också
fanns på gården, när vi köpte den. Jag har koll temperaturen i de olika delarna
av rännan med en ute-/ innetermometer som visar värmegraden i både rännan och
stallet:

I
rännorna förvarar jag inte bara grönsaker vi och djuren ska äta under vintern
och våren, jag förvarar dessutom de gröna (och därmed oätliga) potatisar jag
kommer använda som utsäde nästa år (se inlägget: Att skörda eget utsäde).

Men de
olika grönsakerna (potatis, jordärtskockor, haverrot, morötter, palsternacka,
persiljerot och rödbetor) har olika krav på sin långtidsförvaring:

Potatisen
är frostkänslig varför den ska skördas innan de hårda frostnätterna kickar in. Potatisen
trivs bra vid en temperatur på runt 4 grader i en luftigt och lagom fuktigt
miljö, och för att minska risken för mögelangrepp har torkats luftigt i minst 1
vecka innan den kom ner i trälådorna i rännan. Det fick plats med 2 trälådor på
varandra i rännorna:

Jordärtskockorna
och haverrötterna är frosthärdiga och kan därför skördas ända fram till tjälen
går i jorden. Resten kan skördas på våren, innan de börjar gro.
Jordärtskockorna är mer känsliga för uttorkning än potatisen, varför jag i år
testar att förvara dem i rännan i plastkrukor/-hinkar med jord.

De
övriga rotfrukterna (morötter, palsternacka, persiljerot och rödbetor) tål alla
frost, fast av dem är rödbetorna mest känsliga varför de ska skördas först.
Dessa rotfrukter trivs bäst vid förvaring i hög luftfuktighet och en låg
temperatur på runt 0-1 grader. Jag testar två olika förvaringsmetoder för att
se vilken som bäst bevarar spänstigheten i dem dock utan att de möglar: Vissa
packas i plastpåsar medan andra packas i sand i hinkar.


istället för jordkällare vinterförvarar vi alltså nu rotfrukterna i de förre
detta gödselrännorna. Det ska bli spännande att se om rännorna håller
temperaturen på plus hela vintern och en lagom luftfuktighet samt hur länge vi
kan leva på de underbara egna, ekologiskt odlade grönsakerna!



Makalösa nässlor!

Självförsörjning Posted on Sat, November 15, 2014 13:56:37

Jag måste
skriva en liten hyllning till brännässlan (Urtica dioica). Igår skördade
jag ännu en omgång (kanske den sista?) av nässlor för i år. Jag upptäckte
nämligen att på de ställen där jag tidigare i år hade slått ner nässlorna fanns
det nu fina och väldigt gröna toppskott.

Det
känns lite lyxigt att kunna skörda nässlor i mitten på november och jag såg
till att göra en väldigt god sås på dem som vi åt till stekt lax och egna kokta
potatisar (se receptet på såsen på hemsidan).

Vi har
hela partier med nässlor på vår gård och har skördat av dem många gånger
senaste året. De har flera gånger används till jättenyttig sås och soppa åt oss
själva, väldigt bra gödsel i form av nässelvatten till odlingarna, jag har till
och med torkat nässlor som hönsen ska få som supernyttig grönfoder under
vintern (se inlägget: Första skörden av hönsens vintergrönt i hus) OCH har
samlat ihop nässelfrön till oss och hönsen (se inlägget: Ogräsfrön till oss och
hönsen
).

Vi
skördade nässlorna första gången i början på mars vilket betyder att vi har
skördat dem i 8,5 månader nu. Detta gör dem till den grödan jag har skördat
över längst tid på vår gård i år. Och helt utan annan insats från mig utom
själva skördandet i sig (ingen bearbetning av jorden, ingen sådd och ingen rensning
av ogräs) – visst är naturen underbar!



Att mala eget mjöl

Självförsörjning Posted on Sun, November 09, 2014 15:26:37

En
dröm för mig har länge varit att bli självförsörjande med glutenfritt mjöl, och
genom att få hem min nya bordskvarn har jag kommit steget närmare.

Kvarnen
är en kombinerad mjölkvarn och flingpress – en självhushållares dröm – så nu
ska jag kunna båda mala mjöl och pressa flingor. En positiv bieffekt av nymalt
mjöl är att mjölet har kvar alla fleromättade fettsyror och vitaminer – det
blir därmed mer hälsosamt att äta bröd gjort av färskmalen säd. Och jag senaste
veckan har jag använd den för att göra majsmjöl för 4 av de bröden jag bakar åt
oss: Danskt rågbröd, Frukostfrallor, ett Levainbröd gjort på hemgjort jäst samt
frallor för soppa.

Majskorna
från den underbart vackra ”Painted Mountain” (se inlägget: Världens finaste
mjölmajs
) ger ett jättefint och lätt
rosafärgat mjöl!

Mjölet
ger bröden en lila ton (frallorna på bilden nedan brukar vara helgula):

Barnen
var lite skeptiska till bröden till en början – fast de smakade bättre än
vanligt, så sonen åt hur många frallor som helst. Själv tyckte jag att bröden
smakade färskare och med fler nyanser än när man bakar med vanlig (gammal) mjöl
– och jag har redan börjat fantisera om vilka fler naturligt glutenfria
sädesslag jag ska odla på min åker. Jag måste absolut testa nakenhavre nästa
år!



Next »