Jag måste
skriva en liten hyllning till brännässlan (Urtica dioica). Igår skördade
jag ännu en omgång (kanske den sista?) av nässlor för i år. Jag upptäckte
nämligen att på de ställen där jag tidigare i år hade slått ner nässlorna fanns
det nu fina och väldigt gröna toppskott.
Det
känns lite lyxigt att kunna skörda nässlor i mitten på november och jag såg
till att göra en väldigt god sås på dem som vi åt till stekt lax och egna kokta
potatisar (se receptet på såsen på hemsidan).
Vi har
hela partier med nässlor på vår gård och har skördat av dem många gånger
senaste året. De har flera gånger används till jättenyttig sås och soppa åt oss
själva, väldigt bra gödsel i form av nässelvatten till odlingarna, jag har till
och med torkat nässlor som hönsen ska få som supernyttig grönfoder under
vintern (se inlägget: Första skörden av hönsens vintergrönt i hus) OCH har
samlat ihop nässelfrön till oss och hönsen (se inlägget: Ogräsfrön till oss och
hönsen).
Vi
skördade nässlorna första gången i början på mars vilket betyder att vi har
skördat dem i 8,5 månader nu. Detta gör dem till den grödan jag har skördat
över längst tid på vår gård i år. Och helt utan annan insats från mig utom
själva skördandet i sig (ingen bearbetning av jorden, ingen sådd och ingen rensning
av ogräs) – visst är naturen underbar!
