Genevad Nygårds blogg

Har
suttit med planeringarna av första odlingsåret de senaste dagarna. Det är både
spännande, kusligt och lite svårt att överblicka…

Jag
har dock kommit fram till att jag bara odlar upp lite drygt en halv hektar min
åker såhär första året. Allt som allt 5 500 m2. Jag har bestämt mig för att se
år 2014 som en provodling, där jag testar dels vilka grödor jag gillar och som
går att sälja, dels lär mig vilka grödor som trivs bra i VÅR jord. Min
odlingsplanering ser ut såhär:

Jag tar
tillbaka ungefär 1 hektar från bonden som arranderar vår mark (han har kvar
lite drygt 2,5 hektar som arrende). På denna hektar ska jag skapa en större (i
norr) och mindre (i sydväster) fårhage i form av ängar samt mina odlingar (i
mitten samt sydöster). Fåren kommer vi inte skaffa förrän tidigast nästa år, men
då kommer det i alla fall finnas bra ängar till dem!

Och i
år kommer jag alltså odla potatis (3 olika sorter), majs, bönor (5 olika
sorter), lök och olika rotfrukter (jordärtskocka, morot, palsternacka,
rotpersilja samt röd-, polka- och gulbeta) – mums! Sedan var det ”bara” att
välja grödor, sorter, mängder och leverantörer… Vilken djungel!

Och
inte visste jag för ett år sedan, att jag 2014 skulle beställa bland annat 625
kg utsädepotatis, 25 000 bönor och 20 000 morotsfrön (!). Jag beställde enbart
ekologiskt utsäde (från Stubbetorp Potatis, Lindbloms Frö och Runåbergs fröer),
då jag kommer att odla enligt ekologiska riktlinjerna.

Så nu
måste jag börja bygga odlingslådor, så jag kan driva upp mina plantor när jag
får hem dem. Det är kul att vara bonde!

Jag hoppas att vi ses i gårdsbutiken eller på Bondens
egen Marknad (Halmstad) i sommar!

Efter
att vi flyttade in på Genevad Nygård i augusti 2013 upptäckte jag en del ganska
eftersatt vegetation, som jag verkligen uppskattar att ha ur självförsörjningssynpunkt,
bland annat: äppelträd, plommon, körsbär, björnbär, smultron, krusbär, fläder
samt svarta och röda vinbär.

Enligt
min åsikt går det inte riktigt att ha för många bär i trädgården och 12 januari
(alldeles för sent trodde jag) tog jag därför sticklingar av vinbären och satte
dem i en kruka.

Dessa
förvarades i ett av vara kalla vardagsrum (13-16 grader) – och även om jag är
LITE orolig för att ropa ”hej” för tidigt; så verkar de faktiskt ha överlevt!!!

Och då
jag har planerad att anlägga en köksträdgård/ örtagård på en stor del av gräsmattan
i trädgården (enligt principen: grow food, not lawns), tänkte jag att det kunde
vara trevligt att kanta denna med spaljerade svarta och röda vinbär = mums!

Jag
har så smått påbörjad örtagården och det var här jag hann sätta 250
vitlöksklyftor innan frosten kom (se inlägget: Vitlöken tittar fram!).
Bäddarna blir lite upphöjda, och då jag tycker om att använda det som finns
till hands kantas de av tegelpannorna som blåste av ladans tak i höststormarna.

Och även om vissa uttrycker en viss oro över att jag vill ta bort gräsmattan tycker
barnen mest att det ser spännande ut. Johannes sa: “Mamma det blir ju som en labyrint – kul!”.

Så medan jag väntar på våren funderar jag på vad jag ska ha i gångarna…? Grus?
Flis? Eller något helt annat?

En av de underbara sakarna med att köpa en gammal lantbruksfastighet är att man med
jämna mellanrum upptäcker glömda och undangömda skatter (som jag också gjorde
när jag gjorde iordning hönsens bostad; se: I väntan på hönsen ). Under hösten
upptäckte jag till exempel en totalt igenvuxen damm i trädgården.

Dammen
var svår att se i sommarens grönska, men här är en bild från februari:

Under barnens
sportlov började vi att gräva fram den. Dammen var fylld med förmultnade löv
vari den fina vintergröna (Vinca minor)
hade spridit ut sig. Härutöver hade en fläder (Sambucus nigra) rotad sig.

Efter
ett tungt jobb ser man nu äntligen hur stor dammen egentlig är: ungefär 2,5 x
3,5 meter och 0,5 meter djup. Men då dammens betongstomme har spruckit på flera
ställen kommer jag försöka gjuta ett tunt lagar betong för att reparera den.
Tanken är att våra kommande ankor kan ha den som plaskdamm och att våra blivande
bin kan dricka vatten här.

Flädern
jag grävde upp sparade till en kompis; så nu är det bara att hämta den, Helena!
Och om någon vill ha lite vintergröna, är det bara att säga till!

Då barnen har sportlov åkte vi till stranden idag, där vi hade picknic och njöt av friska havsluften!

Barnen samlade musselskal och hittade sjöstjärnor till sig själva, medan jag fyllde en hink med sand och plockade två påsar musselskal till hönsen.

Tydligen behöver hönsen sanden till att bada i för att motverka ohyra i fjäderdräkten (vad mycket jag har lärt mig om höns de senaste dagarna…!).

Musselskalen desinficerade jag i kokande vatten. Sedan ska de krossas och ges som kalktillskott vilket behövs när hönorna värper.

När vi skulle åka därifrån proklamerade Agnes: Jag tycker om att vara på stranden! Det var med andra ord en underbar dag för oss allihop!

När vi kom hem kom vi dock på att vi nästa gång vi åker till stranden mitt i vintern ska vi komma ihåg att ta med oss varm choklad!

Fredagen 14 februari hämtade jag äntligen 3 hönor och 1 tupp i Skåne (tack Monika!).

Det blev höns av den gamla svenska lantracen Hedemora. För även om dessa växer långsammare och kanske inte värper fullt lika mycket som nyare racer, tycker jag att de verkar mer “naturliga”.

Hos oss kommer hönsen bli en del av den naturliga skadedjursbekämpningen genom att gå helt fritt på gårdens område och själv hitta en del av sin föda, exempelvis sniglar, maskar och larver.

De första dagarna höll jag dock hönsen inne i deras nya bostad (se: I väntan på hönsen), så att de kan känna sig trygga där och inte går vilse.

Redan 2 dagar efter att ha hämtad dem (16 februari) hittade jag 2 ägg – så kul! Detta belönades med att de fick känna på några minuter ute i verkligheten:

Och nu återstår bara beslutet om vad vi ska göra med äggen: äta upp dem eller försöka få kycklingar?

Maken vill helst äta upp dem, men jag och barnen vill helst ha kycklingar. För även om jag absolut vill äta äggen med tiden voro det FÖR gulligt att ha kycklingar 😉

Och om vi gör flocken större genom att kläcka kycklingar, får vi ju ännu fler ägg med tiden…

Jag känner mig som ett litet barn dagen före julafton… för på fredag (14 februari) ska jag hämta mina första Hedemorahöns – och jag kan nästan inte vänta längre!!!

Under min väntan har jag dock gjort i ordning hönsens blivande bostad i en av våra ekonomibyggnader.

När vi köpte gården var den fyllt med bondskrot överallt (och är det fortfarande), så hönsens blivande bostad så ut såhär:

Det första jag gjorde var därför att RÖJA!!!

Det var mycket skräp som skulle bort, men jag hittade en del spännande saker också:

En (häst?)bjällra (ganska liten dock – skulle passa runt halsen på typ en stor hund – någon som vet hur den har används?).

En fårsaks??? (någon som vet?)

Och 5 döda möss i tjära… vilket trist sätt att sluta ett nyfiket liv!

Fast till slut fick jag bort allt skräp.

Så nu är det bara att lägga lite halm på golvet och försöka vänta tills det blir fredag, även om det känns som flera år fram i tiden… Tålamod har visst aldrig varit min starka sida!

Det är inte länge sen vi hade snö på vinden (och vi kanske hinner få det igen innan våren kommer på riktigt), men i morse upptäckte jag att vitlöken som jag satte så sent som i slutet av november och i början på december redan är på väg upp!

Visst är det kul!!!!

Men varför känns det SÅÅÅÅ kul att se det man planterar gro? För min del tror jag det handlar dels om tillfredsställelsen att skapa någonting (även om jag ju egentlig bara har en väldigt liten del i den processen) dels går jag ju enormt igång på det här med självförsörjning. Det ska bli såååå gött med egenodlad vitlök!

Om inta löken blir totalt nedtrampade av rådjuren och inte hönsen äter upp dem, kommer det med andra ord finnas vitlök att köpa i gårdsbutiken till sommar 😉

Jag hann visserligen bara sätta 250 klyftor, så det blir först till kvarn…

Råttorna på vinden har vi blivit av med, men nu upptäckte vi att det har börjad blåsa in snö istället – arrggg!

Och vist är det vackert och ser väldigt idylliskt ut när det börjar snöa på landet!

Att titta ut på gårdsplatsen och infarten till den lätt täckt av snö ser ju ut som något från en sagobok.:

Men snö på vinden är ju inte exakt det man vill ha! Såhär ser det ut när det blåser kraftigt (8-10 m/s) österifrån och snöar samtidigt:

…men sådana överraskningar får man väl ta med i köpet när man förvärvar sig en gammal prästgård på landet…

Ibland känns gården som en bestämt och envis gammal gumma, som vi håller på att lära känna. En gumma som det inte går att skynda på och som man måste ta hänsyn till hela tiden. Och vist vill vi rusta upp gården så småningom, men det måste ske i hennes egen takt och vi måste stryka henne medhårs under tiden…