Drömmen
om egna grisar har jag haft länge – till och med innan vi köpte vår gård år
2013. Fast inga ”vanliga” framavlade, snabbväxande stallgrisar med extra lång
kotelettrad – jag har istället under lång tid spanat på gamla lantrasen:
Linderödssvinet. Och som med lantrashönsen och -ankorna vi redan har
(Hedemorahöns och gula ankor) tycker jag fördelarna väger upp djurens förhållandevis
långsamma (läs: naturliga) köttsättning (alltså tillväxt).
Linderödsgrisarna
är härdiga och bra på att leva så som grisar borde leva: i en hage året om, där
de gör det de är bäst på: bökar!
Och
hos oss är det precis så de ska bo! Då vi inte har maskiner att bearbeta jorden
med är tanken nämligen att de ska böka upp åkern där jag ska odla. Om idén med
grisarna funkar i praktiken, ska våra små blivande plogar äta upp ogräset i
jorden och rensa den från eventuella rester samtidigt som de plöjer och grundgödslar
den – inget mindre än genialiskt! Om det alltså funkar…
I och
med att Linderödssvinet har en mer naturlig tillväxt (jämför
kotelettradgrisarna) kan de delvist leva på vårt (ekologiska – mestedels
egenodlade) hushållavfall, så som grisarna hölls på gårdarna förut. Och om vi
inte blir för fäst vid dem kommer de bli både julskinka och flæskesteg kommande julen (alltså
2015).
Egentligt
var tanken att skaffa grisarna till våren, men när jag innan jul hämtade en
låda med Linderödskött från en närliggande gård, visade sig att de hade
kultingar nu och inte viste när det kom fler. Och som vanligt tycker jag om att
smida medan järnet är värmt (även om maken oftast tycker jag har för många järn
i elden), så jag beställde 2 unga gyltor av dem.
Vi kom
överens om att ordna överlämnandet av grisarna efter nyåret, så de senaste
veckorna har jag spenderad all ledig tid (och därmed en stor del av juldagarna)
på att göra klart för grisarna. Jag har byggd en grishydda av brädor och plåt
som hittades på gården (nedan
utan plåttaget):
Den
har (bara för säkerhetsskull) plats för en digivande sugga – man vet ju aldrig
hur det här grisägande utveckar sig 😉
Dessutom
är hyddan flyttbar, så vi kan flytta runt grisarna på åkern allteftersom de
bökar klart en bit.
Åkern
har jag förberedd genom att stängsla in ett mindre område (ungefär 500 m2) med
3 eltrådar. Jag slog bort gräset med lien och hamrade ner bestående stolpar
längs åkerns ytterkant:
och
flyttbara stolpar på åkerns mitt:
För
att hålla grisarna inne i hagen sattes eltrådarna 20, 45 och 75 cm över marken.
Och nu ser vi jättemycket fram emot att få hem de nya djuren till vår gård! Det
ska bli jättespännande!!!
Fortsättning
följer…
Särskild
