Då kom
dagen då lokala skolbarnen skulle skörda sina potatisar – och liiiite nervös
var jag att potatisarna fortfarande var för små eller att det inte skulle
finnas några mängder värd att skörda alls…

Detta
var sista momentet för barnens potatisprojekt hos oss. Det började med att de fick
potatisar att förgro på skolan. Sedan kom de hit i april och satte sina
potatisar och de fina namnpinnarna de hade gjort (se eventuellt inlägget:
Skolbarnen sätter potatis) och kupade dem i maj (se eventuellt inlägget:
Skolbarnens potatisar – del 2).

Och
idag var då domens dag…

Men
det gick jättebra!!!!

Jag
hade luckrat upp jorden så det skulle vara lättare för barnen att gräva i den –
och jag behövde inte vara orolig för att jag bara hade 10 handspader till 29
barn – de delade jättebra på spaderna och grävde dessutom utan problem med de
bara händerna!!

Barnen
skördade sina potatisar i 2 kilos papperspåsar jag hade köpt hem – och då
barnen fick skörda från 3-4 plantor var fyllde flera barn påsen helt (jag hade
satt extra potatisar, så det skulle finnas någonting att skörda)!

Efter
skörden tittade vi en snabb sväng på de frigående hönsen och de 4 veckor gamla
kycklingarna och sedan gick barnen tillbaka till skolan med sin utdelning.

Och
kvar på gården sitter jag nu med en upprymd känsla av lycka över att vad som
borde vara det mest naturliga i världen – att odla sin egen mat utan gifter och
kemiska bekämpningsmedel – funkar OCH påverkade barnen så positivt. Jag hör
fortfarande deras jubel över skatterna de hittade i jorden med utrop som: ”titta
här – så många” och ”det är min lyckodag idag!”.

Jag
skickade ett brev med hem till föräldrarna om förloppet där jag också tackade
dem för lånet av deras barn – och detta menar jag verkligen – av potatisodlingen
med lokala skolbarnen har jag fått MYCKET mer tillbaka än vad jag har gett!

Med
andra ord ett väldigt kul projekt, som jag gärna upprepar nästa år!