Jag
har spenderad de senaste dagarna med att reflektera över det förgångna året. Och även om jag ofta känner mig frustrerad
över att inte hinna med någonting (småbarnsförälder som jag är), har senaste
året varit intensivt, spännande, hårt och kul!
2014
var första hela året vi bodde på vår gamla prästgård Genevad Nygård. Och mycket
har hänt under året!
Största
klivet mot att vara självhushållande var när jag skaffade hem de första djuren
till gården: 3 Hedemorahönor och 1 -tupp i februari (se mera under kategorin:
Hönsen).
Under
året har hönsen gett oss jättemycket! Inte bara har vi varit nästan
självförsörjande med ägg, de har dessutom skapat liv på gården. Under sommaren
ruvades 2 kullar kycklingar fram, och det har varit riktigt kul att följa
utvecklingen för oss allihop (inte minst barnen, på då 3 och 6). Livets mirakel
kom extra nära, när en kyckling i första kullen hade problem med att komma ut
ur ägget (här ägget med hålslag):
Den
fick därför ruvas ut i min behå och blev sedan till en underbart fin kyckling
som nu heter Kejsarinnan (då den har ruvats fram på onaturligt sätt):
Hönsen
visade sig vara en stor hjälp i den naturlige skadedjursbekämpningen på vår
ekologiska gård. De helt frigående hönsen spenderade mycket av sin tid med att
leta upp insekter och sniglar, både i trädgården, men också med mig på åkern (här ungtuppen Franz Ferdinand och Kejsarinnan):
Och en
cirkel i hönsalivet slutades, när jag i november slaktade 3 av tupparna från
första kullen.
Under
2014 tillkom dessutom katter och ankor till vår gård.
Ett
ytterligare stort steg mot självhushållet var att vi i 2014 fick tillgång till
en del av vår åker. Snälla grannar plöjde och harvade marken, så jag kunde odla
upp den under året.
Vad
som står skarpast i mitt minne är när lokala skolbarnen odlade egna potatisar
på min åker. På (6 åriga) sonens skola hade de pratat om potatisar, och jag
insåg att de skulle kunna få testa på odlandet själva här hos oss (se mera
under kategorin: Odlingarna)! Så vid 3 tillfällen kom barnen därför och satte,
kupade och slutligen skördade sina potatisar.
Och
utöver att det var en fröjd för mig att se barnens fina namnpinnar på min åker,
så var det helt underbart att vara vittne till deras jubel, när de skördade de
egna potatisarna i juni:
Men
när väl ogräset började växa ordentligt tog det mycket av min tid från
odlandet, så det var mycket jag inte hann med i år. Dock hade jag tillräckligt
med fina grejer för att kunna sälja, både i gårdsbutiken som öppnade i juli och
på olika marknader under sommaren och hösten. Vad jag inte hade insett innan
jag drog igång odlandet var hur tungt ett jobb det är utan maskiner. Och i
oktober drabbades jag av en liten blodpropp i armen, sannolikt på grund av överansträngning
(se: När kroppen säger STOPP!).
Samtidigt
har odlingarna gett oss jättefina grönsaker, som vi har levt på sedan juni, och
som vi kommer att fortsätta leva på åtminstona några månader till.
Dessutom
vill jag (igen) slå ett slag för naturens underbara egna skafferi. Av sig själv
har naturen försett oss och djuren med bladgrönt, späckat med nyttigheter. Under
året har det i flera omgånger skördats kirskål, svinmålla och brännässlor. Ja,
brännässlan är faktiskt den gröda vi har skördat över längst tid på gården:
från mars till november (se: Makalösa nässlor). Här skördade jag nässlor som torkades till hönsen:
Det
underbara med det ätbara ”ogräset” är att naturen klarar av allting själv,
förutom skördandet såklart. Det finns en del recept på hur vi har tillagat ”ogräset”
hemsidan.
Allt
som allt har jag lärt mig mycket under 2014 och har träffat jättemånga trevliga
människor! Det har med andra ord varit ett rikt år och vi har levt länge på de
egna grönsakerna.
Nyårsafton
kommer att firas med en ganska anspråkslös middag bestående av stekt fisk och
egna grönsaker, medan det på 12-slaget (om jag håller så länge) intas den
danska klassikern kransekager (hembakade såklart – se receptet på hemsidan).
Tack till alla som stödjer och inspirerar – och riktigt gott nytt år!
