Råttorna på vinden har vi blivit av med, men nu upptäckte vi att det har börjad blåsa in snö istället – arrggg!
Och vist är det vackert och ser väldigt idylliskt ut när det börjar snöa på landet!
Att titta ut på gårdsplatsen och infarten till den lätt täckt av snö ser ju ut som något från en sagobok.:
Men snö på vinden är ju inte exakt det man vill ha! Såhär ser det ut när det blåser kraftigt (8-10 m/s) österifrån och snöar samtidigt:
…men sådana överraskningar får man väl ta med i köpet när man förvärvar sig en gammal prästgård på landet…
Ibland känns gården som en bestämt och envis gammal gumma, som vi håller på att lära känna. En gumma som det inte går att skynda på och som man måste ta hänsyn till hela tiden. Och vist vill vi rusta upp gården så småningom, men det måste ske i hennes egen takt och vi måste stryka henne medhårs under tiden…
Tack för din fina poesi, Helena! Du är underbar! Och ja, förhoppningsvis börjar hon snart jobba med oss och inte så mycket mot oss… Hon måste väl snart fatta att vi vill henne väl…?!
Är det inte det ena,så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod!
Det är verkligen idylliskt när snön lägger sig som en vit, mjuk filt över allt.
Lycka till med snön inomhus!! Och fortsätt stryka kärringen medhårs. Snart känner hon er och ni henne och hon kommer att börja arbeta med er istället för mot! 🙂