Eftersom
jag inte har haft semester sedan jag i juli 2013 hade 2 veckor ledigt från
trädgårdsmästarutbildningen på Gunnebo Slott OCH det dessutom har varit ett
ganska hektiskt första odlingsår, har jag länge varit ganska trött. Och då jag
de senaste 3 veckorna har haft en tilltagande strålande smärta från vänster
armhåla och ned till armbågen tog jag mig äntligen tid att gå till läkaren i
onsdags (8 oktober), när smärtan började bli outhärdlig.

Själv
trodde jag det var överansträngning, fast både läkaren och jag blev ganska
förvånade när han konstaterade att det var en liten blodpropp i armen. Jag är
inte direkt i riskgruppen för proppar i och med jag lever sunt, ”bara” är 40
år, normalviktig, har ett (väldigt) fysiskt arbete, inte tar mediciner eller
p-piller och inte röker.

Proppen
är visserligen väldigt liten och därför inte farlig, men jag hålls ändå på
blodförtunnande sprutar närmsta månaden:

Utöver
att vara tvungen att spruta mig själv varje dag har den lilla proppen satt
igång en del tanker hos mig. Det verkar vara dags att lyssna lite på kroppen
och ta hand om den! Och när jag satte mig ned och började ta det lugnt, kände
jag hur trött jag verkligen var: kroppen sa ”STOPP!!!”

Då jag
dessutom har så ont i propp-armen att jag inte kan gräva upp rotsaker från
åkern, valde jag stänga gårdsbutiken för säsongen. En jättetråkig känsla, fast eftersom
jag inte vet när jag kan börja skörda ordentligt igen verkar det som det ända
riktiga att göra. Och då jag ju alltid säljer nyskördade grönsaker, har jag
faktiskt inget liggande att sälja.

Men
när jag väl hade tagit beslutet andades jag ut och lät kroppen vila för första
gången på riktigt länge. Och även om jag kanske inte hinner ta vara på alla
mina grönsaker och bär i år, försöker jag att njuta av att jag hösten på landet
istället. De nyligt införskaffade, numera frigående ankorna vågar sig alltmer
runt på vår gård (se eventuellt inlägget: Ankornas ankomst):

Löven skiftar
i fina färger just nu:

Och
jättefina de 8 veckor gamla frigående Hedemora-kycklingarna från senaste kullen
ser numera nästan ut som riktiga höns (se eventuellt inlägget: Andra omgången kycklingar 2014):

De
närmsta veckorna kommer jag i den mån jag orkar ägna mig åt att bygga vinterförvaring
för grönsakerna samt förvälla och lägga in av dem till oss själva. Så förhoppningsvis
kan vi njuta av våra underbara ekologiskt odlade grönsaker ett tag till.

Och som
avrundning vill jag be alla därute att lyssna på sina kroppar även om det den försöker
säga verkar osannolikt – jag hade aldrig i min vildaste fantasi föreställd mig
att jag i en ålder av 40 skulle få en propp – även om den är liten!!!