Detta inlägg handlar om det jag skulle kalla ”den nödvändiga slakten”. Och här menar jag inte nödslakt (alltså att ta bort djur som har råkat illa ut eller blivit sjuka) utan slakten av individer som inte passar in i flocken längre. Individer som stökar till och gör hela övriga flocken stressad och därmed mer benägen att bli sjuk. Djuren som ställer till med problem för de andra.
Och ni som tycker att slakt är läskig, onödig eller rentav elak – läs gärna med ändå – jag lovar: det blir inga blodiga slaktbilder – dock en av några hönsfötter. Detta blogginlägg ska läsas en förklaring till varför jag slaktar av vissa av mina djur…
Innan vi flyttade ut på landet för 3 år sedan funderade jag en del på det här med slakt. Men det var inte förrän att vi hade egna djur att jag insåg varför slakten är nödvändig. För om man vill hålla djur småskaligt och låta dem leva så naturligt som möjligt, innebär det också att låta dem föröka sig. Det är en instinkt som för vissa individer verkar lika naturlig som att äta.
Och låter vi djuren få ungar, då uppstår med tiden oftast också problem. I snitt består kullarna av hälften hanar, hälften honor. Och (med risk för att låta könsdiskriminerande) innebär för många hanar oftast ett problem. De är en tickande bomb. Det är när de blir könsmogna som problemen börjar uppstå. De slåss med varandra om honorna som de i sin tur jagar och våldtar.
Det är många som blir förvånade när jag berättar om det här.
”Nä, kan en tupp verkligen våldta en höna?”.
Och ja: det kan han!
En andrik kan också våldta en andhona!
Han är både större och starkare än hon. Det går till såhär: Han jagar ikapp henne, drar tag i nacken på henne och bestiger henne medan hon skrikande försöker komma bort.
Skrikande!
Det är faktiskt inte alls kul att bevittna. Och det är väldigt annorlunda jämför när exempelvis hönan tycker om tuppen och villigt lägger sig framför honom när han snällt dansar runt henne.
Och trots att slakten aldrig i sig är kul är lugnet som följer den underbar! Det blir harmoni i flocken igen! Inga flera honor blir jagade och våldtagna och hanarna som är kvar kan fokusera på det viktiga: att skydda honorna från rovdjur och hjälpa dem hitta föda.
Men att slakt provocerar en del personer har inte undkommit mig. Jag försöker oftast beskriva hur jag tänker och till denna gamla bild på Instagram var bildtexten:
”Drakfötter! Idag ska det bli ärtsoppa på buljong av de slaktade tuppars ben och halsar. Känns bra att ta tillvara hela djuret!”
Som svar fick jag bland annat att ”Om jag kom hem till din gård skulle jag befria djuren och
slakta ägarna”.
Jaha tänkte jag…
Befria de frigående djuren?
Och vadå, släppa ut dem i naturen…?
Där de sannolikt skulle dö ganska snabbt?
Och det är okej att döda en människa, men inte de stökiga tupparna som våldtar hönorna…?
Jag vet att frågan om slakt är nära knuten till varför vi har djur överhuvudtaget. Att vissa människor inte tycker djurhållning är okej alls. Att djurhållning är som typ slaveri.
Och förklaringen till varför vi har djur får kanske bli ett helt annat blogginlägg.
Men kort kan jag säga att det är de små bestånd av många olika arter som får gården att kännas som en helhet:
Istället för att ha en traktor bökar linderödsgrisar upp och gödslar åkern där jag odlar.
De frigående ankorna och hönsen hjälper med att äta en massa skadedjur, så vi inte behöver använda gifter.
Och kaninerna och grisarna äter stora delar av det sly som annars skulle ta över.
Samtidigt ger djuren oss all gödsel vi behöver till odlingarna. De olika djuren är med andra ord med att skapa ett hållbart kretslopp som får den småskaliga gården att hänga ihop.
Sedan ser vi såklart till att äta upp köttet när vi ändå slaktar och försöker ta tillvara så mycket från djuret som det går!
Så när jag nu i dagarna ska slakta av en ankhane som jagar honorna från morgon till kväll har jag en fundering till er som högljutt hotar eller protesterar mot slakt:
Är det värre att jag har valt att inte stödja köttindustrin genom att flytta ut på landet och bli småskalig och självförsörjande?
Är det värre att jag tar ansvar för köttkonsumtionen i vår familj genom att själv slakta de djur vi ska äta?
Är det värre att våra djur har haft ett bra liv och en snabb död utan transporter?
Eller mordhotar ni också folk i snabbköpet som av olika anledningar köper sitt kött där?
…bara lite funderingar från en småskalig självhushållare som hoppas att få flera att förstå hur saker och ting hänger ihop på en liten gård…
***********************************
Följ vårt liv
på gården på Facebook och Instagram – sök efter Genevad Nygård.
Se dessutom hemsidan www.genevadnygard.se för mera info om oss, gårdens kurser, en rad olika recept med mera.
***********************************
Jag
Ett
När
Allt
För
Jag
Först
Kvarnen
