Genevad Nygårds blogg

Mycket
har hänt sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg (Kurser om självhushåll). Dels
har jag haft en del förkylningar varför jag mer eller mindre har levt på varm
fläderblomsaft (egen såklart – se receptet på hemsidan). Dessutom har jag
jobbat en del med att få bort trädet som la sig på bostadshuset i stormen Egon:

Jag är fortfarande inte helt klar med trädet, men som
tur var har jag fått mycket hjälp av vår underbara granne och hans pappa!

Men
efter jag hade lagt upp kurserna på hemsidan och Facebook visade sig många vara
intresserade.

Bland
annat ringde Anna Carlsson från radio P4, Halland och frågade om jag ville vara
med i hennes program Carlsson & co. Både för att prata om vår resa från en
lägenhet i en storstad till gården och självhushållet, men också för att höra
vad man kan göra odlingsmässigt just nu.

Och 3
februari var det dags:

Dock
var Anna hemma med ett sjukt barn, så jag fick prata med Marika Rennerfelt
istället. Resultatet går att lyssna på via internet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2163
Här ska ni välja programmet från 3 februari och jag är med i timmen i mitten – från
ungefär minut 1:05:00 till 1:51:00.

Och
jag kanske ska vara med igen – det vore kul!

Ett
litet tips till er som läser bloggen, är att dessutom följa mig på Facebook
eller Instagram (sök på Genevad Nygård). Här lägger jag ut dagliga bilder från
livet på gården.

Jag
har spenderad de senaste dagarna med att reflektera över det förgångna året. Och även om jag ofta känner mig frustrerad
över att inte hinna med någonting (småbarnsförälder som jag är), har senaste
året varit intensivt, spännande, hårt och kul!

2014
var första hela året vi bodde på vår gamla prästgård Genevad Nygård. Och mycket
har hänt under året!

Största
klivet mot att vara självhushållande var när jag skaffade hem de första djuren
till gården: 3 Hedemorahönor och 1 -tupp i februari (se mera under kategorin:
Hönsen).

Under
året har hönsen gett oss jättemycket! Inte bara har vi varit nästan
självförsörjande med ägg, de har dessutom skapat liv på gården. Under sommaren
ruvades 2 kullar kycklingar fram, och det har varit riktigt kul att följa
utvecklingen för oss allihop (inte minst barnen, på då 3 och 6). Livets mirakel
kom extra nära, när en kyckling i första kullen hade problem med att komma ut
ur ägget (här ägget med hålslag):

Den
fick därför ruvas ut i min behå och blev sedan till en underbart fin kyckling
som nu heter Kejsarinnan (då den har ruvats fram på onaturligt sätt):

Hönsen
visade sig vara en stor hjälp i den naturlige skadedjursbekämpningen på vår
ekologiska gård. De helt frigående hönsen spenderade mycket av sin tid med att
leta upp insekter och sniglar, både i trädgården, men också med mig på åkern (här ungtuppen Franz Ferdinand och Kejsarinnan):

Och en
cirkel i hönsalivet slutades, när jag i november slaktade 3 av tupparna från
första kullen.

Under
2014 tillkom dessutom katter och ankor till vår gård.

Ett
ytterligare stort steg mot självhushållet var att vi i 2014 fick tillgång till
en del av vår åker. Snälla grannar plöjde och harvade marken, så jag kunde odla
upp den under året.

Vad
som står skarpast i mitt minne är när lokala skolbarnen odlade egna potatisar
på min åker. På (6 åriga) sonens skola hade de pratat om potatisar, och jag
insåg att de skulle kunna få testa på odlandet själva här hos oss (se mera
under kategorin: Odlingarna)! Så vid 3 tillfällen kom barnen därför och satte,
kupade och slutligen skördade sina potatisar.

Och
utöver att det var en fröjd för mig att se barnens fina namnpinnar på min åker,
så var det helt underbart att vara vittne till deras jubel, när de skördade de
egna potatisarna i juni:

Men
när väl ogräset började växa ordentligt tog det mycket av min tid från
odlandet, så det var mycket jag inte hann med i år. Dock hade jag tillräckligt
med fina grejer för att kunna sälja, både i gårdsbutiken som öppnade i juli och
på olika marknader under sommaren och hösten. Vad jag inte hade insett innan
jag drog igång odlandet var hur tungt ett jobb det är utan maskiner. Och i
oktober drabbades jag av en liten blodpropp i armen, sannolikt på grund av överansträngning
(se: När kroppen säger STOPP!).

Samtidigt
har odlingarna gett oss jättefina grönsaker, som vi har levt på sedan juni, och
som vi kommer att fortsätta leva på åtminstona några månader till.

Dessutom
vill jag (igen) slå ett slag för naturens underbara egna skafferi. Av sig själv
har naturen försett oss och djuren med bladgrönt, späckat med nyttigheter. Under
året har det i flera omgånger skördats kirskål, svinmålla och brännässlor. Ja,
brännässlan är faktiskt den gröda vi har skördat över längst tid på gården:
från mars till november (se: Makalösa nässlor). Här skördade jag nässlor som torkades till hönsen:

Det
underbara med det ätbara ”ogräset” är att naturen klarar av allting själv,
förutom skördandet såklart. Det finns en del recept på hur vi har tillagat ”ogräset”
hemsidan.

Allt
som allt har jag lärt mig mycket under 2014 och har träffat jättemånga trevliga
människor! Det har med andra ord varit ett rikt år och vi har levt länge på de
egna grönsakerna.

Nyårsafton
kommer att firas med en ganska anspråkslös middag bestående av stekt fisk och
egna grönsaker, medan det på 12-slaget (om jag håller så länge) intas den
danska klassikern kransekager (hembakade såklart – se receptet på hemsidan).

Tack till alla som stödjer och inspirerar – och riktigt gott nytt år!

Det
har varit mycket att stå i här i december – vilket förklarar senaste veckornas
bloggtorka. Men NU är det äntligen jul, och granen är klädd:

Jag
sökte egentligen efter en gran med rot, så vi kunde plantera ut den efter
julen, fast jag hittade ingen, så i år det fick bli en ”vanlig”. Jag har satt
granfrön i trädgården, men nästa år ska jag försöka hitta en mer miljövänlig
(ekologisk) gran!

De
levande ankorna som jag köpte från en bekant i helgen är både slaktade,
plockade och uttagna (här en med och en utan fjädrar):

Svensk
jullunch i all ära, men då jag ju är dansk är det ingen riktig jul om jag inte
får antingen flæskesteg (fläskstek) eller ankstek på julafton!

Ankorna,
som ska stekas i ugnen, fyller jag med sviskon och (egna) äpplen. De serveras
med egna ekologiskt odlade potatisar och sås samt lite otraditionellt med
stekta (egna ekologiska) morötter och rotmos av (egen ekologisk) persiljerot
(mest för att jag har blivit smått beroende av detta mos senaste tiden – se receptet
på hemsidan).

Myskankorna
levde ett bra frigående liv på en gård en mil från oss. En nackdel med att köpa
levande djur är dock att de kan ha ohyra. Efter slakten har jag fått inget mindre
än 15 väldigt kliande (lopp?)bett. Vi vet visserligen inte vem som har bitit
mig, men betten kom efter att jag tog på mig tröjan jag hade på när jag
slaktade… (här min höger arm):

Inte
desto mindre känns det väldigt bra att veta att djuren har haft ett bra liv,
och att döden blev snabb.

Flera
omgångar av pepparkakor har bakats under december, inklusive pepparkakshuset
med genomskinliga färgade fönster gjort av krossade fruktkarameller:

Målet
var egentligen att göra en pepparkaksversion av Genevad Nygård, fast det får
bli nästa år istället.

I
gengäld har vi lagat julgodis på hemgjord marsipan (se receptet på marsipan på
hemsidan) – väldigt populärt hos barnen på 4, respektive 7 år!

Så nu
ser vi fram emot att få fira en trevlig jul ihop med makens föräldrar!

Riktig
god jul till er alla!

Senaste
veckorna har stått i förkylningens tecken, samtidig som jag har jobbat på att
göra klart jordkällaren i form av en gödselränna i gamla grisstallet (se
inlägget: Vinterförvaring av rotfrukterna) samt att skörda så mycket som
möjligt innan tjälen går i jorden här i södra Sverige (se inlägget:
Rödbetsblastsallad och persiljepesto i december).

Det
känns därför inte alls dags att redan börja fundera på nästa års skörd nu, mitt
i december. Och även om många människor höstsår lite allt möjligt känner jag
mig allvarligt talat inte riktigt klar med 2014 än. Men faktum är, att om vi
vill kunna äta egen vitlök nästa är det hög dags att få den i jorden nu. Och i
jorden kom en del av den, fast en storm kom emellan också…

Förra
hösten hade jag inte tillgång till vår åker än (den var utarranderat till
årsskiftet), så då sattes vitlöken i trädgården (se inlägget: Vitlöken tittar
fram), men i år var det åkern som gällde!

Och i
år blir det 2 olika sorter. 5
vitlökar av sorten Thermidrome införskaffade nämligen från John Taylor (tv-personlighet och trädgårdsmästare vid Malmö
Slottsträdgård). Efter försiktigt att ha delats blev dessa 5 vitlökar till allt
som allt 63 klyftor, som (om allt går väl) blir till 63 underbara hela vitlökar
nästa år.

Dessa
sattes i början på veckan 6 cm djupt och med 15 cm mellan klyftorna på (den
väldigt ogräsdrabbade) åkern:

Tanken
var att i år dessutom köpa på mig (riktigt) kontrollerat och virustestat
utsäde, fast jag hittade inte ekologisk utsädesvitlök någonstans…???? Och när
då plötsligt almanackan fick mig att inse att vi var i slutet på november blev
paniklösningen samma som sista år: maken köpte 15 ekologiska vitlökar åt mig i
snabbköpet.

Fördelen
är såklart att de faktiskt är ekologiska, men stora nackdelen är att de är från
Spanien, och därför sannolikt trivs mycket bättre i ett varmare klimat. Men jag
ska se till att gödsla den bättre än vitlöken jag hade i trädgården – och får
då kanske se till att köpa ”riktigt” utsäde nästa år.

De spanska
klyftorna hann jag inte sätta, då det plötsligt varnades för inkommande storm över
landet. Det var därför viktigare att försöka stormsäkra gården lite och
förbereda oss själva för stormen. Detta gjordes genom att se till att alla
portar var väl stängda, jag tömde gödselbrunnen för vatten så den inte skulle
rinna över och vi tog ner uppbindningarna för tomaterna (som ändå hade slocknat).
Inne tappade vi upp både dricksvatten och spolvatten till toaletten (vattenpumpen
går på el) samt letade upp sterinljus och ficklampor i fall strömmen skulle gå.
Dessutom såg vi till att mobiltelefonerna var fulladdade och tog in brädor att
spika för fönsterna om de skulle gå sönder.

Under
fredagkvällen tilltog blåsten, och stormen var som värst hos oss mellan klockan
23 på kvällen och 01 på natten. Men som tur var skonade denna storm oss jämför stormen
Simone för drygt 1 år sedan, där taket blåste av både bostadshuset och på flera
ställen av ekonomibyggnaderna.

Så nu
kan jag fokusera på resten av vitlöken som ska i jorden – helst denna kommande
veckan! Och
gärna 260 klyftor allt som allt. Mmmm det ska bli gott med egna vitlökar igen
nästa år!

Nu i
veckan skördade jag och barnen de sista höstäpplena från trädgården.

När vi
flyttade till Genevad Nygård för lite drygt 1 år sedan fanns det redan 3 gamla,
och ganska medtagna äppelträd. 2 av dessa är typiska sommaräpplen som mognar i
augusti, medan det sista alltså är ett höstäpple. Första sommaren och hösten vi
var på Nygård hann vi inte skörda sommaräpplena på grund av flytten till gården
samtidigt som att vi blev totalt överrumplade av stormen Simone som gick in
över Halland 27-28 oktober 2013. Simone ruskade inte bara av alla äpplena av höstträdet,
hon rev dessutom av delar av taken på alla våra byggnader.

När
det började regna in i våra hus var det därför inte de förlorade äpplena vi
grät över den hösten…

I år
var det inte flytten som hindrade oss från att skörda sommaräpplena. Däremot försvann
högsommaren med alla marknader som slet i mig för att jag skulle sälja våra
fina grönsaker där. Nästan varje dag tänkte jag, att jag borde börja plocka de
fina sommaräpplen, fast plötsligt en dag i slutet på augusti låg de på marken.
För att inte alla skulle gå förlorade samlade ihop jag de finaste och fryste in
dem:

Om
inte annat kan de ges till hönsen eller de grisar jag hoppas på att skaffa till
våren.

Men i
år har inga stormar härjat än, så vi har över flera omgångar kunna skörda de
fina och talrika höstäpplena. Dessa förvaras i det kallaste, samt frost- och
mössfria utrymmet i bostadshuset: bastun:

För
att få äpplena att hålla så länge som möjligt ser vi till att de har kvar
stjälken och att de förvaras svalt. Hanteringen av äpplena har dessutom varit
väldigt varsam då minsta stöden försämrar hållbarheten. De ligger luftigt och
jag kollar till dem ofta och sorterar de bort som börjar bli dåliga så
mögelsvamparna inte förs över till andra äpplen.

Vi har
redan ätit äpplekaka flera gånger och jag har börjat göra viltjäst av äpplen
också. Dessutom testade jag att göra torkade äppelringar (se recept på både
jäst och äppelringar på hemsidan), med och utan kanel – naturens eget godis:
underbart gott!!!

Nästa
år är målet att hinna skörda från alla gårdens gamla äppelträd – medan jag
samtidigt skötar om de 3 unga äppelträd jag ympade under trädgårdsmästarutbildningen
på Gunnebo Slott och som nu har planterat på olika platser i trädgården. Så
förhoppningsvis har vi alltså snart 6 bärande äppelträd – det ska bli kul med
flera olika äppelsorter på vår gård!

När vi
första dagen i höstlovet (måndag) åkte till Laholm för att titta på glasögon
till minstingen såg vi att hantverkare höll på att bytas fönster i sonens landsbyskola.
De gamla 2-glasfönstren stod oskadda i en container:

Så på
vägen hem från optikern var jag såklart tvungen (självhushållare och tillika dansk som jag är…) att gå in och titta på dem. Vissa var ganska ruttna i
ramarna – fast de flesta så bara ut att behöva målas om. Så jag frågade
hantverkarna om jag fick ta dem för att bygga ett växthus av dem – och det fick
jag! Innan jag började ta dem pratade jag såklart med personalen på skolan, som också
gav grönt ljus.

Då var
det bara att hämta släpet och börja lasta in fönsterna!

För att sprida ut jobbet över flera dagar har jag hämtat några stycken
varje dag i lovet. Än så länge har vi hämtat hem 44 fönster – och fler ska det
bli!

Nästa steg (när jag hinner med det) är att renovera dem
– och sedan börja skissa på det blivande växthuset. Planerna är att det ska
byggas utanpå stallets södersida:

– fast
mycket måste röjas först och gödselbrunnen ska också bort – så det lär inte bli
i år.

Det är
dock en härlig känsla att faktiskt ha tagit första steget mot ett eget växthus
– nu har vi åtminstone fönsterna! Och det känns dessutom bra att ha ”räddat”
dessa fina gamla fönster från soptippen – återvinning på högsta nivå – för varför
köpa nytt om man kan renovera och återanvända?

Samtidigt
var det en fin bekräftelse på (inte minst för barnen) att om man vågar fråga,
då kanske man får ett ja!

Eftersom
jag inte har haft semester sedan jag i juli 2013 hade 2 veckor ledigt från
trädgårdsmästarutbildningen på Gunnebo Slott OCH det dessutom har varit ett
ganska hektiskt första odlingsår, har jag länge varit ganska trött. Och då jag
de senaste 3 veckorna har haft en tilltagande strålande smärta från vänster
armhåla och ned till armbågen tog jag mig äntligen tid att gå till läkaren i
onsdags (8 oktober), när smärtan började bli outhärdlig.

Själv
trodde jag det var överansträngning, fast både läkaren och jag blev ganska
förvånade när han konstaterade att det var en liten blodpropp i armen. Jag är
inte direkt i riskgruppen för proppar i och med jag lever sunt, ”bara” är 40
år, normalviktig, har ett (väldigt) fysiskt arbete, inte tar mediciner eller
p-piller och inte röker.

Proppen
är visserligen väldigt liten och därför inte farlig, men jag hålls ändå på
blodförtunnande sprutar närmsta månaden:

Utöver
att vara tvungen att spruta mig själv varje dag har den lilla proppen satt
igång en del tanker hos mig. Det verkar vara dags att lyssna lite på kroppen
och ta hand om den! Och när jag satte mig ned och började ta det lugnt, kände
jag hur trött jag verkligen var: kroppen sa ”STOPP!!!”

Då jag
dessutom har så ont i propp-armen att jag inte kan gräva upp rotsaker från
åkern, valde jag stänga gårdsbutiken för säsongen. En jättetråkig känsla, fast eftersom
jag inte vet när jag kan börja skörda ordentligt igen verkar det som det ända
riktiga att göra. Och då jag ju alltid säljer nyskördade grönsaker, har jag
faktiskt inget liggande att sälja.

Men
när jag väl hade tagit beslutet andades jag ut och lät kroppen vila för första
gången på riktigt länge. Och även om jag kanske inte hinner ta vara på alla
mina grönsaker och bär i år, försöker jag att njuta av att jag hösten på landet
istället. De nyligt införskaffade, numera frigående ankorna vågar sig alltmer
runt på vår gård (se eventuellt inlägget: Ankornas ankomst):

Löven skiftar
i fina färger just nu:

Och
jättefina de 8 veckor gamla frigående Hedemora-kycklingarna från senaste kullen
ser numera nästan ut som riktiga höns (se eventuellt inlägget: Andra omgången kycklingar 2014):

De
närmsta veckorna kommer jag i den mån jag orkar ägna mig åt att bygga vinterförvaring
för grönsakerna samt förvälla och lägga in av dem till oss själva. Så förhoppningsvis
kan vi njuta av våra underbara ekologiskt odlade grönsaker ett tag till.

Och som
avrundning vill jag be alla därute att lyssna på sina kroppar även om det den försöker
säga verkar osannolikt – jag hade aldrig i min vildaste fantasi föreställd mig
att jag i en ålder av 40 skulle få en propp – även om den är liten!!!

Förra
fredagen (25 juli 2014) hämtade jag 2 stycken underbart fina och urgulliga
kattungar från bikurskamraterna Ulrika och Magnus.

Katterna
(Flisa & Molly) är uppfödda som typiska stallkatter vilket vill säga att de
och deras mamma har haft ett stall på en gård som bas hela deras liv. De har
sprungit fritt ute, men aldrig varit inne i ett vanligt bostadshus och mamman
har inte blivit gosat med särskild mycket heller. Men när Ulrika och Magnus
hörde att jag var VÄLDIGT intresserad av att skaffa några katter för att minska
trycket av möss och råttor på vår gård, erbjöd de att spara 2 honkattungar
denna säsong till mig.

Fulla
av förväntan körde maken och jag till Varberg för att hämta de nya invånarna
till Genevad Nygård, och med oss hem fick vi de gulligaste små knyten som nu är
drygt 12 veckor gamla.

Hos
oss blir katterna inte stallkatter – utan butikskatter – då de kommer husera i gårdsbutiken
fast de kommer såklart kunna springa fritt ute så mycket de vill.

Katterna
kommer med andra ord INTE att vistas inne i vårt boningshus, men vi ska försöka
få dem så tama att de kan hanteras om det behövs.

De
första dagarna hölls kattungarna i hönsburen inne i gårdsbutiken (se eventuellt
inlägget: Första kullen med kycklingar!) dels så att de inte skulle springa
bort, utan börjar fatta att detta är deras nya hem och att det är vi som
levererar maten. Dels så att vi kunde ge dem en maskkur innan de släpptes fria
och därmed skulle bli svåra att få tag på här i början (på bilden syns bara en liten del av buren!).

Men än
så länge verkar de trivas jättebra!

Nästa
steg är nu att vänja kattungarna vid barnen (som såklart är ÖVERLYCKLIGA över
katterna – den vanligtvis VÄLDIGT återhållsamma sonen gav dom till och med sin
gosedjursråtta som leksak) – fast det blir nog inget problem, då katterna är
både kontaktsökande och leksugna.

Dock
ska vi vänja hönsen vid att det plötsligt finns 2 stycken pälsade nyfikna
knyten, som också ska bo på vår gård. Katterna är vana vid frigående höns från
sin första tid hos Ulrika & Magnus, men våra frigående höns är INTE vana
vid att vi inte bara husar rovdjur – utan till och med utfodrar dom OCH är
snälla mot dom – så det är liiite kris bland hönsen än så länge.

Men
allt som allt är det en väldigt bra känsla att ha anskaffat så gulliga gnagarjagare så att vi förhoppningsvis aldrig behöver använder gifter i
kampen mot gnagarna här på vår ekologiska gård! Och besökare till Genevad Nygård
uppmanas att köra försiktigt OCH hålla eventuella hundar kopplade, då vi nu har både frigående höns och kattungar!